2001-09-22
Naturligtvis skulle jag kunna ta tabletten så att gubben kunde gå förbi. Men försök att åka med en barnvagn nerför en rulltrappa och samtidigt hålla i en lång rullgardin OCH sen böja er framåt för att plocka bort en bordstablett ur en ettårings järngrepp. Inte nog med att gubben inte fattar att ettåringar inte lyder, han fattar tydligen inte att man omöjligt kan utföra denna akrobatik i en rulltrappa utan att tappa vagnen. Därför fick han också en jävligt elak blick.
Gå hem och passa din egen unge nångång så vet du hur det är. Sa jag inte. Tyvärr.
En del äldre tanter ger också blickar. Fast mest ger de syrliga kommentarer om att de ogillar att mammor i dag prompt ska vara ute så mycket med sina barn på stan. In med er i hemmet, säger de, håll er inomhus tills barnen är äldre. Himla trist säger jag, för vi mammor är vare sig slavar eller fångar.
Nu ska jag berätta för er vad ettåringar gör. De ber om dricka. Sen när man vänder sig om från spisen så ser man att nästan all mjölk befinner sig på golvet. Och ettåringen tittar lyckligt på en och gör aja baja med pekfingret. Man säger till att så där får du inte göra och ettåringen blir ännu gladare och häller ut mer mjölk och gör sen aja baja med pekfingret igen. Man säger ifrån argt och ettåringen skrattar högt av lycka. Så funkar ettåringar. Det går inte att säga till dem. För de lyder helt enkelt inte.
Barnspecialisten Anna Wahlgren skriver i ”Barnaboken” att man inte ska försöka uppfostra ettåringar:
”Ord är för ettåringen något som sorterar under nöjesavdelningen. Förmaningar, förklaringar, verbala utläggningar över huvud taget tråkar ut honom, och han ser på en som om han inte begrep hur någon kan använda ord, som är så kul, på det där urtrista sättet. Givetvis struntar han i tillsägelser – som han alltså betraktar som missbruk av ord och därför finkänsligt underlåter att notera – men kan leka med ord hur mycket som helst. Den vuxne bör snabbt lära sig konsten att undvika alla uppmaningar som kan besvaras med NEJ. (…) Det behöver väl knappast sägas att ’Fy’ och ’Aja baja’ etc är så fula plumpar i protokollet att den vuxne borde skämmas. (…) Att belasta en liten ettåring med skam och skuld är lika osportsligt elakt som – dessbättre – verkningslöst. Alla eventuella planer på att uppfostra ettåringen kan man saklöst skrinlägga. Frågan blir aktuell först i samband med trotsåldern.”
Så alla ni som ger en BLICKEN ute på stan, kan lägga ner.
010922
Det är mest gubbar som ger en BLICKEN, blicken som betyder ”säg åt din jävla unge” eller ”du har ett ouppfostrat barn”. Nu sist var det i rulltrappan nere i tunnelbanan där jag kom kånkande med vagn och en gigantisk rullgardin. Ettåringen hade fått en bordstablett med en fin hund på som hon satt och begrundade glatt. Barnhatargubben skulle prompt förbi oss där i rulltrappan trots att vi var nästan nere på plattformen. Ettåringen höll bordstabletten utanför vagnen så att gubben inte kom förbi. Jag gjorde ingenting, för att jag vet att det spelar ingen roll vad jag säger, skulle jag säga "akta dig nu så att farbror kan komma förbi" så skulle det ha noll verkan. Gubben gav mig blicken. Och till sist tog han tag i bordstabletten med pekfingret och tummen som vore den pestsmittad. Han förde undan den så att han kunde gå förbi.Naturligtvis skulle jag kunna ta tabletten så att gubben kunde gå förbi. Men försök att åka med en barnvagn nerför en rulltrappa och samtidigt hålla i en lång rullgardin OCH sen böja er framåt för att plocka bort en bordstablett ur en ettårings järngrepp. Inte nog med att gubben inte fattar att ettåringar inte lyder, han fattar tydligen inte att man omöjligt kan utföra denna akrobatik i en rulltrappa utan att tappa vagnen. Därför fick han också en jävligt elak blick.
Gå hem och passa din egen unge nångång så vet du hur det är. Sa jag inte. Tyvärr.
En del äldre tanter ger också blickar. Fast mest ger de syrliga kommentarer om att de ogillar att mammor i dag prompt ska vara ute så mycket med sina barn på stan. In med er i hemmet, säger de, håll er inomhus tills barnen är äldre. Himla trist säger jag, för vi mammor är vare sig slavar eller fångar.
Nu ska jag berätta för er vad ettåringar gör. De ber om dricka. Sen när man vänder sig om från spisen så ser man att nästan all mjölk befinner sig på golvet. Och ettåringen tittar lyckligt på en och gör aja baja med pekfingret. Man säger till att så där får du inte göra och ettåringen blir ännu gladare och häller ut mer mjölk och gör sen aja baja med pekfingret igen. Man säger ifrån argt och ettåringen skrattar högt av lycka. Så funkar ettåringar. Det går inte att säga till dem. För de lyder helt enkelt inte.
Barnspecialisten Anna Wahlgren skriver i ”Barnaboken” att man inte ska försöka uppfostra ettåringar:
”Ord är för ettåringen något som sorterar under nöjesavdelningen. Förmaningar, förklaringar, verbala utläggningar över huvud taget tråkar ut honom, och han ser på en som om han inte begrep hur någon kan använda ord, som är så kul, på det där urtrista sättet. Givetvis struntar han i tillsägelser – som han alltså betraktar som missbruk av ord och därför finkänsligt underlåter att notera – men kan leka med ord hur mycket som helst. Den vuxne bör snabbt lära sig konsten att undvika alla uppmaningar som kan besvaras med NEJ. (…) Det behöver väl knappast sägas att ’Fy’ och ’Aja baja’ etc är så fula plumpar i protokollet att den vuxne borde skämmas. (…) Att belasta en liten ettåring med skam och skuld är lika osportsligt elakt som – dessbättre – verkningslöst. Alla eventuella planer på att uppfostra ettåringen kan man saklöst skrinlägga. Frågan blir aktuell först i samband med trotsåldern.”
Så alla ni som ger en BLICKEN ute på stan, kan lägga ner.
Foto: Ulrica Zwenge
