2001-10-13
Läkaren Kristina Gemzell Danielsson säger till Expressen att hemmiljön kan göra så att kvinnan får mindre ont. Och väntetiderna kan kortas. Har man bestämt sig för att göra abort så vill man inte tvingas vänta i veckor. Att tvingas bli påtagligt gravid och må illa när man inte vill vara gravid är ångestframkallande. Nu när kvinnor snabbt kan göra aborten hemma försvinner den ångesten.
För sju år sen när jag genomgick en abort var det rena skräckupplevelsen. Ingen informerade ens om att det fanns abortpiller, alla skulle skrapas, punkt. Och alla skulle vänta i minst åtta veckor.
Tänk att få slippa ligga på en stor sal tillsammans med massor av andra kvinnor som man inte känner. Sängarna helt tätt, alla gråter och skriker och det är blod överallt. Man fick inte ha nån hos sig, man var helt ensam. Alla fick narkoshallisar och hulkade och grät. Det var rena skräckfilmen.
Att få utföra en abort hemma i sitt eget hem, tillsammans med nån man tycker om måste vara rena barnleken.
Av samma anledning är jag för hemförlossningar. Att slippa det där kollektiva födandet. Att tvingas gå omkring och ha ont och ha värkar bland andra totalt främmande människor. Det är nåt jag bara inte går med på.
Jag hade tur att få det sista enskilda rummet på BB. Jag kan inte tänka mig att dela rum med andra nyblivna mammor. Tänk dig att du är förstagångsmamma och är helt chockad och jättelycklig och jätteförvirrad och antagligen gråter, är det okej att det ligger en massa andra mammor i samma rum? Nej. Dessutom riskerar ju ens lilla bebis att smittas om man måste vistas i samma rum som andra mammor som får besök av äldre snoriga syskon och deras pappor. Det är liksom inte okej.
Har aldrig förstått det där att man ska stanna så länge man kan på BB, typ kedja sig fast i lokalerna så att de inte ska slänga ut en efter en dag. Jag skulle gärna åka hem samma dag, men nu gick ju inte det för att jag valde kejsarsnitt. Jag ville bara hem hem hem, inte gå omkring i morronrock bland en massa andra mammor.
Men nu är jag sån att jag tyvärr inte ens vågar föda hemma.
I senaste Folket i Bild undrar de ”Varför ökar kejsarsnitten” och de talar om ”Skugge-effekten”.
Vi unga kvinnor kallas ”Alvedongenerationen”, vi tar tabletter mot minsta värk och ”vägrar mista obehag i samband med en undersökning”. Och naturligtvis undrar de om dagens kvinnor är för rädda om sitt utseende för att föda barn.
Det är mig fullständigt likgiltigt hur min mutta ser ut. Och jag skiter i att jag har ett 20 cm långt ärr på magen och att man får hängmage av snitt. Om ni (som psykoanalytikern i FiB-texten) tror att kvinnor vill ha snitt pga nån skum utseendeidé så har ni extrem låg människokännedom. Det är så att man undrar hur ni fick ert jobb.
Jag menar att läkare, barnmorsor och gynekologer ska bemöta dem som är förlossningsrädda på ett värdigt sätt och att inte tvinga en gravid kvinna leva i panik i nio månader för att läkarna och barnmorskorna säger ”vi får se om det blir snitt”.
Jag har aldrig propagerat för att man ska kunna beställa kejsarsnitt hur som helst.
Det ni tror att jag tycker har ni själva hittat på.
011013
Svenska kvinnor ska få göra abort hemma. Det handlar om så kallad medicinsk abort, kvinnan får ett piller som framkallar missfall. 80 % av de brittiska kvinnorna som skulle göra en medicinsk abort valde att göra den hemma.Läkaren Kristina Gemzell Danielsson säger till Expressen att hemmiljön kan göra så att kvinnan får mindre ont. Och väntetiderna kan kortas. Har man bestämt sig för att göra abort så vill man inte tvingas vänta i veckor. Att tvingas bli påtagligt gravid och må illa när man inte vill vara gravid är ångestframkallande. Nu när kvinnor snabbt kan göra aborten hemma försvinner den ångesten.
För sju år sen när jag genomgick en abort var det rena skräckupplevelsen. Ingen informerade ens om att det fanns abortpiller, alla skulle skrapas, punkt. Och alla skulle vänta i minst åtta veckor.
Tänk att få slippa ligga på en stor sal tillsammans med massor av andra kvinnor som man inte känner. Sängarna helt tätt, alla gråter och skriker och det är blod överallt. Man fick inte ha nån hos sig, man var helt ensam. Alla fick narkoshallisar och hulkade och grät. Det var rena skräckfilmen.
Att få utföra en abort hemma i sitt eget hem, tillsammans med nån man tycker om måste vara rena barnleken.
Av samma anledning är jag för hemförlossningar. Att slippa det där kollektiva födandet. Att tvingas gå omkring och ha ont och ha värkar bland andra totalt främmande människor. Det är nåt jag bara inte går med på.
Jag hade tur att få det sista enskilda rummet på BB. Jag kan inte tänka mig att dela rum med andra nyblivna mammor. Tänk dig att du är förstagångsmamma och är helt chockad och jättelycklig och jätteförvirrad och antagligen gråter, är det okej att det ligger en massa andra mammor i samma rum? Nej. Dessutom riskerar ju ens lilla bebis att smittas om man måste vistas i samma rum som andra mammor som får besök av äldre snoriga syskon och deras pappor. Det är liksom inte okej.
Har aldrig förstått det där att man ska stanna så länge man kan på BB, typ kedja sig fast i lokalerna så att de inte ska slänga ut en efter en dag. Jag skulle gärna åka hem samma dag, men nu gick ju inte det för att jag valde kejsarsnitt. Jag ville bara hem hem hem, inte gå omkring i morronrock bland en massa andra mammor.
Men nu är jag sån att jag tyvärr inte ens vågar föda hemma.
I senaste Folket i Bild undrar de ”Varför ökar kejsarsnitten” och de talar om ”Skugge-effekten”.
Vi unga kvinnor kallas ”Alvedongenerationen”, vi tar tabletter mot minsta värk och ”vägrar mista obehag i samband med en undersökning”. Och naturligtvis undrar de om dagens kvinnor är för rädda om sitt utseende för att föda barn.
Det är mig fullständigt likgiltigt hur min mutta ser ut. Och jag skiter i att jag har ett 20 cm långt ärr på magen och att man får hängmage av snitt. Om ni (som psykoanalytikern i FiB-texten) tror att kvinnor vill ha snitt pga nån skum utseendeidé så har ni extrem låg människokännedom. Det är så att man undrar hur ni fick ert jobb.
Jag menar att läkare, barnmorsor och gynekologer ska bemöta dem som är förlossningsrädda på ett värdigt sätt och att inte tvinga en gravid kvinna leva i panik i nio månader för att läkarna och barnmorskorna säger ”vi får se om det blir snitt”.
Jag har aldrig propagerat för att man ska kunna beställa kejsarsnitt hur som helst.
Det ni tror att jag tycker har ni själva hittat på.
Foto: Ulrica Zwenge
