011215
Det värsta med att ha barn är allt hemskt som kan hända. Varje sekund på dygnet måste man förtränga katastroftankarna.
Råkar de inte ut för olyckor så blir de mobbade, eller så blir de kidnappade. Man får överbeskyddartankar om att de borde ha hjälm så fort de är utomhus. Men överbeskyddade barn blir ofta mobbade. Det blir en ond cirkel. Så man får bita ihop och be till högre krafter att inget katastrofalt ska inträffa. Snälla gode gud gör så att inget hemskt händer gör så att allt går bra och inget hemskt inget hemskt inget hemsk får hända.
”Livet rinner i väg i full fart. Ta vara på era barn. Man vet aldrig när det är slut”. En fruktansvärd bilolycka. Mamman och treåriga flickan dör och bebisen ligger i respirator och pappan säger till Expressen: ”Det är bra att ni skriver om Emma och Marianne. Jag vill att de ska bli ihågkomna. Jag vill visa upp dem för att alla så de ser hur fina de var.”
Såna dagar är det svårt att stå ut. Och man får inte läsa dödannonser och inte se ”Barnsjukhuset”. Hur fan kan teve sända program från en barnakut? Vem tyckte att det var en bra idé?
Gode gud inget sånt inget sånt inget sånt, inget hemskt får hända och gör så att jag kan försörja mitt lilla barn.
Jag läser i Expressen om pappan som efter skilsmässan inte klarar av att försörja sina fyra små barn. Han blev arbetslös och var tvungen att lämna sin stora lägenhet där barnen hade egna rum.
Han är rädd för att förlora kontakten med barnen. Han säger: ”Jag är själv uppväxt med morsan, pappa träffade jag nästan inte alls. En sån pappa vill inte jag vara, det har jag lovat barnen.”
Underhållsstödet beräknas på inkomsten för två år sen. Han får A-kassa på 8000, underhållet är 4200. Han har ingenstans att bo, han flyttar runt bland vänner.
”Ibland bor vi i en friggebod hos farmor, ibland är vi hos min flickvän, men hon har också en dotter och det är tufft att vara sju personer i en trea. I längden är det inte så roligt att komma till pappa och sova på golvet. Och det är tråkigt med en pappa som aldrig har råd med nånting. Bio är inte att tänka på, försök att förklara det för en fyraåring.”
Vilka politiker kom på att underhållet ska beräknas på en två år gammal lön? Tyckte de det var smart eller?
Läser en pappas insändare. Han skriver om sin sexårige son som bläddrar i alla leksakskataloger som kommer i brevlådan till jul. ”Hur ska man förklara för en sexåring att det inte blir några julklappar i år?”
Står i lekparken. Två treåriga flickor säger till min ettåring att ”du får inte vara med”. Det första jag känner är en stark känsla av att vilja slå de här äldre flickorna på käften. Sen har jag svårt att låta bli att börja grina. När nån säger nåt elakt till ens barn är det så oerhört mycket värre än när nån säger nåt taskigt till en själv. Man själv spelar ingen roll. Och man kan inte alltid skydda sitt barn mot andra barn. Barn är så taskiga.
Och hon är bara ett. Ett år! Hur ska det blir sen, vad har man gett sig in i? Varför är det så här svårt?
Foto: Ulrica Zwenge
