2002-04-13
Det känns som om det enda jag gör är att köa på olika vårdcentraler för att ta halsodling och sänka och sen proppa i mig penicillin. Jag minns inte när jag var penicillinfri senast.
Jag visar tydliga tecken på utbrändhet. En varningssignal är tydligen att man inte minns var man parkerade bilen. Nu har jag ingen bil men för mig talar andra tecken sitt tydliga språk. Jag minns till exempel inte hur den gamla soffan försvann ur lägenheten. Jag vet bara att jag har en ny Ikeasoffa men jag har ingen aning om vad som hände med den förra. Jag vet bara att Ikeagubbarna inte tog den med sig. Den är bara borta. Och helt plötsligt finns det en tom leksaksback hemma. Jag minns inte hur det kommer sig, hur jag måste ha stuvat om bland alla leksaker. Jag har inte den blekaste.
Jag har haft ont i halsen i tre (3) veckor och halsmandlarna ser ut som på månen, fulla av kratrar och bihålorna känns som spända pingisbollar.
Jag fattar att ingen av mina vänner vill skaffa barn. När de läser sånt här. Och ser hur jag ser ut, finnig och med svarta fåror under ögonen.
Göran Persson, du kanske måste tysta ner mig för att få fart på fertiliteten i det här landet. Om du kollar med Expressens chefer så kanske du kan köpa ut mig, det villa säga köpa min tystnad. Jag är jättedyr.
Sen blir barnen tonåringar och det blir antagligen much much worse. Man kanske får en dotter som likt de där två 17-åriga tjejerna som rymde hemifrån i januari. De hade blivit skoltrötta och betygen sjönk. En dag kom de inte hem från skolan. Föräldrarna tror att de är på Cypern för den ena flickan hade sagt att ”Cypern var paradiset och det enda stället de kunde vara lyckliga på”. De hade sagt att de ville jobba som inkastare på nån klubb där. Jesus. Vad är det för fel på tonåringar?
Eller så börjar ens barn knarka som de där två 14-åringarna i Kalmar som DN skrev om nyligen. De började röka hasch när de var tolv (12) och de har rökt tre gånger (3) i veckan i över ett års tid. ”Det är soft att röka på. Känslan man får av att röka hasch och lyssna på musik är så skön, man glömmer alla problem och allt som är jobbigt.”
Den enes föräldrar vet om att han haschar men ”de fattar liksom inte”. Fattar inte vaddå?
”Det är vännerna som fått dem på andra tankar, inte skolan eller polisen, och de börjar inse att man inte kan softa hela livet”, skriver DN.
Vad bra. Två 14-åringar har börjat inse att man ”inte kan softa hela livet”.
Jag tror jag måste låsa in lilltjejen. Jag ska locka in henne på sitt rum. Nästa gång hon säger: ”busa rum”, ”leka tunnelbana” ska jag gå med och sen när hon väl är där inne låser jag dörren och så måste hon stanna där tills hon är minst 20 och det går att prata med henne och så hon inte rymmer till Ayia Napa för att Cypern är paradiset och det enda stället hon kan vara lycklig på.
020413
Det föds alldeles för få barn, och det är… mitt fel. Jag har avskräckt alla mina vänner från att skaffa barn. De säger saker som: ”Det där får… eeh… vänta ett… tag.” ”Jag har verkligen inte bråttom.” ”Jag vill inte ha barn.” En tjej passade min dotter över natten och hon blev totalt knäckt. Efter EN natt utan sömn. När hon skulle gå upp och laga morgonvälling sa hon att det kändes som om hon hade hällt i sig en hel flaska vodka kvällen före.Det känns som om det enda jag gör är att köa på olika vårdcentraler för att ta halsodling och sänka och sen proppa i mig penicillin. Jag minns inte när jag var penicillinfri senast.
Jag visar tydliga tecken på utbrändhet. En varningssignal är tydligen att man inte minns var man parkerade bilen. Nu har jag ingen bil men för mig talar andra tecken sitt tydliga språk. Jag minns till exempel inte hur den gamla soffan försvann ur lägenheten. Jag vet bara att jag har en ny Ikeasoffa men jag har ingen aning om vad som hände med den förra. Jag vet bara att Ikeagubbarna inte tog den med sig. Den är bara borta. Och helt plötsligt finns det en tom leksaksback hemma. Jag minns inte hur det kommer sig, hur jag måste ha stuvat om bland alla leksaker. Jag har inte den blekaste.
Jag har haft ont i halsen i tre (3) veckor och halsmandlarna ser ut som på månen, fulla av kratrar och bihålorna känns som spända pingisbollar.
Jag fattar att ingen av mina vänner vill skaffa barn. När de läser sånt här. Och ser hur jag ser ut, finnig och med svarta fåror under ögonen.
Göran Persson, du kanske måste tysta ner mig för att få fart på fertiliteten i det här landet. Om du kollar med Expressens chefer så kanske du kan köpa ut mig, det villa säga köpa min tystnad. Jag är jättedyr.
Sen blir barnen tonåringar och det blir antagligen much much worse. Man kanske får en dotter som likt de där två 17-åriga tjejerna som rymde hemifrån i januari. De hade blivit skoltrötta och betygen sjönk. En dag kom de inte hem från skolan. Föräldrarna tror att de är på Cypern för den ena flickan hade sagt att ”Cypern var paradiset och det enda stället de kunde vara lyckliga på”. De hade sagt att de ville jobba som inkastare på nån klubb där. Jesus. Vad är det för fel på tonåringar?
Eller så börjar ens barn knarka som de där två 14-åringarna i Kalmar som DN skrev om nyligen. De började röka hasch när de var tolv (12) och de har rökt tre gånger (3) i veckan i över ett års tid. ”Det är soft att röka på. Känslan man får av att röka hasch och lyssna på musik är så skön, man glömmer alla problem och allt som är jobbigt.”
Den enes föräldrar vet om att han haschar men ”de fattar liksom inte”. Fattar inte vaddå?
”Det är vännerna som fått dem på andra tankar, inte skolan eller polisen, och de börjar inse att man inte kan softa hela livet”, skriver DN.
Vad bra. Två 14-åringar har börjat inse att man ”inte kan softa hela livet”.
Jag tror jag måste låsa in lilltjejen. Jag ska locka in henne på sitt rum. Nästa gång hon säger: ”busa rum”, ”leka tunnelbana” ska jag gå med och sen när hon väl är där inne låser jag dörren och så måste hon stanna där tills hon är minst 20 och det går att prata med henne och så hon inte rymmer till Ayia Napa för att Cypern är paradiset och det enda stället hon kan vara lycklig på.
Foto: Ulrica Zwenge
