040214
Nu tar du AD-dropparna annars blir du liten som en ärta!
Nu borstar du tänderna annars äter tandtrollen upp dina tänder!
Nu äter du annars växer din lillasyster om dig!
Nu bråkar du inte om kläderna för då slänger jag Anki och Pytte-spelet!
Men vad är det här? Jag som hade visioner angående mitt föräldraskap. Jag som tänkte bli en bra och förstående mamma. En som alltid orkar och är glad och samtidigt är rättvis och kan sätta gränser.
När min första bebis låg i magen hade jag stora planer om hur allt skulle bli. Jag skulle vara en kärleksfull mamma och hjälpa alla andra barn, hjälpa andra mammor, ofta bjuda hem kompisar, hjälpa andra mammor med dagishämtningar. Jag skulle ha alla leksaker i ordning och rent och snyggt. Hur jobbigt kan det vara, tänkte jag. Det är väl bara att dammsuga ofta. Jag skulle laga bra mat med mycket grönsaker och duka fint och ha det mysigt.
Det blev inte så. Det ligger pyttesmå barbiekammar överallt. Och det är ingen idé att duka och göra fint för barnen sitter vid middagsbordet högst fem minuter.
Jag får sån ångest över att jag inte kan hålla ordning på leksakerna. Jag får sån ångest över alla pyttesmå leksaker som bara försvinner på en gång. Pyttenappar och pyttebestik till dockor som försvinner efter en minut. Man kan ju lika gärna åka till Toys R Us och köpa saker för 500 spänn och sen kasta allt, för alla grejer försvinner alternativt går sönder efter fem minuter.
Så jag försöker rädda det som räddas kan, hela dagarna springer jag och leta upp barbiekammar och lägger i en speciell låda. Och nästa dag går jag där igen och scannar barbiekammar.
Alla mina visioner har gått sönder. Under vinterhalvåret är ytterst få barn välkomna hem hit på grund av smittorisken. Innan jag fick barn hade jag inte en susning om vad dagissjukor innebar. Jiiiisus, vilka monstersjukor man får. Man blir lika sjuk som när man själv var barn fast man nu har små barn att ta hand om. Jag har under dagismagsjukor KRYPIT på alla fyra till köket för att göra välling. Jag har legat på golvet i vardagsrummet på en filt och haft Fem myror på videon och tvingat ungen att kolla hela dan för att jag varit så sjuk. När jag hade halsfluss och 41 grader och ammade föll jag ihop på golvet mitt i natten.
Det var så magiskt när det första barnet låg i magen. Jag gick där och väntade på det stora. Nu är det bara trash. Jag mutar, hotar, skriker, lurar.
Och så är det barbiekammarna.
Jag säger, nu går mamma hem från parken hej då. Så får man inte göra men jag gör så för annars får vi stanna i parken för alltid.
Jag skulle vara en mamma som var ute mycket, göra utflykter med picknick.
Men jag gör ingenting. Jag är så kass.
Kan vi inte alla sluta noja och tänka att vi är bra och gör så gott vi kan?
Varje vecka får jag mail från unga tjejer som "hatar" sin mamma och vill flytta till pappa.
Unga tjejer: inse vilket arbete era mammor lägger ner för att de älskar er! Fatta att era mammor är extremt trötta och därför kanske är arga, gnälliga och sura. Hjälp era mammor istället för att tro att ni ska lösa allt genom att flytta till era pappor.
Sätt er ner och prata med era mammor, fråga hur ni kan göra för att underlätta för henne. Då får ni gladare och piggare mammor och även era liv blir bättre. Ni anar inte hur vi mammor kämpar för att ni ska ha det bra. Från sekunden ni föds gör vi allt för er för att vi älskar er.
Foto: Ulrica Zwenge
