040314
Emma Igelströms bulimi
Ätstörningar börjar ofta när nån närstående klagar på ens vikt. När Emma Igelström var 15 år sa hennes simtränare att hon var för tjock. Sen var det kört för hennes del.
Det finns i stort sett inga vårdplatser för tjejer med ätstörningar. De lämnas att dö framför sina förtvivlade föräldrar.
Jag tycker det är ett stort hån mot hela svenska folket att Vickan först gick ut och berättade om sina problem och sen dog till USA för att få proffshjälp.
Vad var egentligen vitsen med hela den där komma ut-historien om hon sen inte gör nåt för att hjälpa andra? Och det blir ganska magstarkt när Silvia sitter där med sitt släta ansikte och på obegriplig svenska säger nåt om att hon förstår hur det känns. Jag tror att en vanlig fattig ensamstående mamma som ser sin dotter sakta dö i anorexi skiter rätt mycket i kronsessans ätstörningar. Jag tror hon vill ha hjälp! Stålar! Vårdplats till hennes sjuka dotter.
Fram med stålarna Vickan, fram med engagemanget. Du om någon kan faktiskt göra nåt!
Mcdonalds nya smalmeny
Mcdonalds borde göra nåt för sina matgäster med magsår. Det är på grund av kassa Mcdonalds vi sitter här med våra jobbiga magsår. Mcdonaldsmat gör magen till ett enda stort svidande blödande sår.
År av party+nattsuddssvullande av Big Mac+bakfyllesvullande av pommes+stress gör att man inte längre kan äta en enda pommes utan att få ont.
Det finns i stort sett inget på Mcdonalds meny som vi med magsår kan äta. Vi kan inte dricka apelsinjucie (för surt), vi kan inte dricka läsk (kolsyran), vi kan inte dricka kaffe, vi kan inte äta fet mat (alltså går hela menyn bort).
Nu när Mcdonalds ska bli hälsosamma med hjälp av trevliga Blossom och yoghurt och frukt kanske man kan börja äta där utan att behöva dricka en flaska Gaviscon och ta en karta Nexium efteråt.
Men tyvärr, yoghurt och frukt går bort (för surt).
Magsårsmedicinen Losec är ett av världen mest sålda läkemedel. Så vi är uppenbarligen många.
När kommer första stämningsansökan mot Mcdonalds av en magsårspatient?
Ulla-Carin Lindquist
Filmen Boys don’t cry slutar med att machokillarna kommer för att döda Brandon Teena.
De skjuter hans tjejkompis inför hennes lilla dotter som skriker "mommy mommy". Jag var gravid (superkänslig) och man fick staga mig hem från biografen. Jag har fortfarande inte kommit över chocken.
Jag bestämde mig för: allt som handlar om mammor och barn som dör tar jag inte in.
Jag har inte sett Lilja 4-ever. Kommer aldrig göra det. Det lär finnas en scen där Liljas mamma åker iväg i en bil och Lilja springer gråtande efter. Lilja blir övergiven av sin mamma.
Jag kommer aldrig klara av att läsa Ulla-Carin Lindquists bok och valde att inte se dokumentären. Mammor får inte dö.
Jag förtränger Madrid och Ulla-Carin Lindquist och ligger istället och läser Nina Lekanders nya bok Mest om min mamma som handlar om hennes mamma som dog i cancer (i rimlig ålder). Hon tecknar hela sin mammas liv. En ljuvlig bok. Varenda mening är en njutning. Och på en sorglighetsnivå som jag klarar av.
Foto: Ulrica Zwenge
