040530
Barnflickan i Knutby
Jag tänker på den där scenen i Eyes wide shut, den där knullscenen, där alla har masker och alla knullar med alla. Så ser jag Knutby framför mig. Jag tänker mig Kristi Brud, naken på ett altare med sitt jättelånga hår utmed kroppen och så har hon den där sexiga blicken. Pastorerna går omkring med sina jätteballar och puckar på.
Stackars Kim Vincent med de tonade glasögonen, som är så bekymrad. Nu kommer hela världen få reda på att alla knullade med alla i den där församlingen. Att hela Knutby är en ormgrop.
Hur kan Helge, en sån osannolikt oattraktiv man, få så mycket sex?
Hur orkade de ha så mycket sex?
Hur kunde kvinnorna gå med på att vara männens slavar och ha som enda uppgift att gifta sig tidigt i såna där skitfula vita klänningar med flor, skaffa många barn tidigt, ta hand om församlingens samtliga hushåll, tvätta pastorernas kallingar och vara sexslavar.
Det är pastorerna som ska in bakom lås och bom eftersom slaveri är olagligt.
16-åringen som skulle spränga skolan i Malmö
En 16-årig småkriminell kille i Malmö tänkte – på femårsdagen av skolmassakern i Columbine high school – sätta igång brandlarmet på sitt gamla gymnasium. Sen skulle han klättra upp på skolans tak och skjuta ner alla elever och lärare som sprang ut på skolgården.
Ett av det viktigaste bevisen mot 16-åringen är hans dagbok i datorn.
Han hatade innegänget. Han stötte på tjejer som var söta och poppis, tjejer han aldrig fick. Han var mobbad. Han skrev i dagboken hur han skulle spränga skolan.
Tänk om polisen fick tillgång till samtliga pubertetsbarns dagböcker. Tänk vilken prosa! Det är säkert värre än den värsta deckare. Tänk alla tonåringar som skriver att de önskar livet ur sina "bästisar", att de vill ta livet av sig, att de vill ha strypsex med nån skön kille, att de önskar att mamma och pappa var döda.
Ska polisen åtala alla som skriver om diverse olagliga saker i sina dagböcker?
I så fall skulle polisen få ett fullt sjå med att åtala alla pubbeungar.
Sommarpratarna
För mig blir det ett hopplöst uppdrag att skriva om sommarpratarna för hur jag än gör kommer det lukta, "hon är bara avundsjuk för att hon inte blivit tillfrågad".
Medan andra hoppas i hela sina liv på att bli tillfrågade och sitter och funderar på vad de skulle prata om så brukar jag ibland fundera på hur mycket det skulle kosta. Hur mycket pengar jag skulle vilja ha för att skita ränndreta av nervositet i flera dygn och känna den där FASAN hela sommaren och sen känna PANIKEN inför att sitta där och prata och, ja, för en si så där 20 000 kan jag kanske tänka mig att göra det.
För 20 000 tror jag att jag kan tänka mig att nästan dö av rädsla och ha ångest inför att spy eller bajsa på mig i direktsändning.
Så kära fans, ni kommer aldrig få höra ett Sommar av mig för ingen får ordentligt betalt.
De erbjuder bara en liten spottstyver för att alla är så himla tacksamma och smickrade över att få sommarprata.
Det är rövslickeri åt båda hållen och jag avskyr det.
Foto: Ulrica Zwenge
