040417

I dag ska vi prata om bostadssituationen i Stockholm.

Jävlar vad jag är trött på 40-talister som ska komma och kolla min lägenhet för ett eventuellt byte och så går de omkring och fnyser och säger saker som "MATSALSMÖBELN, Arne, var ska vi ha MATSALSMÖBELN!"

Och så kollar man deras lägenheter som är helt mögiga men så säger de ändå nej till ett byte. Va fan tror ni att ni sitter på för slott? Det är nåt fel på 40-talister. De tror att de är några slags kungar och drottningar som ska kunna bo "luftigt" och "rymligt" i stora VÅNINGAR i hela sina liv. Ingen av dem inser i tid när de börjar bli för gamla och verkligen borde bo enklare, INTE i tvåvåningshus med toa enbart på övervåningen, INTE badkar, INGEN stor svårskött trädgård. Men de vägrar erkänna att de kommer att bli gamla och ruttna så in i det sista ska de sitta och häcka i alldeles för stora lägenheter/hus.

De som vill byta lägenhet/hus i tid (innan de blir för gamla) har helt orimliga krav på sitt boende. Hallå, detta är fucking Stockholm, ALLA lägenheter med rimlig hyra är mörka och slitna och har få finesser. Välkommen till verkligheten!

De berättar att de "lagt ner lite pengar" på sina hyresrätter och vill gärna ha tillbaka dessa vid bytet. Amen, lägger ni ner egna pengar på en hyresrätt så får ni väl skylla er själva!

Gubbarna som kommer och kollar min hyresrätt måste prompt hålla på och tuppa sig gentemot mig och skämtar så där gubbigt "höhö, jag är ju bästis med Ranelid höhö…" De måste kommentera det på nåt sätt, de kan inte bara låta mig vara. Ung tjej och dessutom råfeminist och 40-talistgubbe i kombination funkar inte. De känner sig uppenbart helt hotade på nåt underligt sätt. Så löjligt! Fruarna är alltid varma och vänliga, de pratar med mina barn och är helt normala medan deras män kör nån skitkonstig uppstissad översittarstil.

Alla som kommer hem hit klagar på mina köksluckor och då menar jag inte hyresrättsspekulanter utan mina polare. Alla våra bostadsdiskussioner slutar med att "du borde kanske skaffa nya köksluckor."

Men jag vägrar att köpa nya luckor för egna pengar. För då slutar det ändå bara med att de som kommer och kollar lägenheten säger nej tack vi är inte intresserade och så har jag lagt ner pengar på fucking luckor helt i onödan.

Nyligen var jag med om en jävligt odd grej. En gubbe (40-talist, of course) gick omkring här hemma hos mig och klagade på att jag bodde så mörkt. Hans hyresrätt var minsann ljus och dessutom hade han "lagt ner lite pengar" (of course) på den.

Men hans var bara åtta kvadrat större än min och låg 21 minuter utanför stan och den såg ut som en långsmal mörk tarm. Det syntes inte ett spår av var han "lagt ner de där pengarna". En begagnad tvättmaskin stod och ruttnade och i köket så syntes de gamla tapeterna på ett 90 x 90 centimeter stort ställe. Dessutom var det asbest i alla golv som skulle saneras inom en "femårsperiod". Och – håll i er jävligt hårt nu – HAN ville ha pengar emellan! "Det ska mycket till innan jag byter ner mig i levnadsstandard", tyckte han. Sorry, gubbe, men jag bor mitt i city, är det nån som ska ha pengar här så är det jag.