040612
När pappagrupperna.se ska ge tio goda råd så lyder nr ett: "Härda ut! (apropå sexlivet.)"
Sen följer sexråd efter sexråd: "Det första samlaget efter förlossningen är en katastrof. Så är det för alla. Men sedan gäller det att så snart som möjligt hitta tillbaka till ett fungerande sexliv."
"Snacka igenom sexfrågan med din kvinna före förlossningen."
"Sexlusten kan ofta vara rätt låg, det är det som i nuläget kan kallas
´gilla läget´. Tålamod och tålamod, lusten återkommer."
De verkar tycka att sexbiten är det väsentligaste att informera pappor om.
"Otrohet är ett annat orosmoment i kvinnas sinnevärld under graviditeten. Statistiken säger också att den inte är helt obefogad. Detta, och att hon dessutom kan känna sig själv ´tjock och ful´, gör att hon behöver din bekräftelse och närhet mer än någonsin."
Känner sig kvinnor "tjocka och fula" när de är gravida? Jag har bara känt mig kurvig och skitsnygg. Och jag har verkligen inte känt att jag behöver bekräftelse. Inte efter att barnen kommit heller för den delen. För när man har fått barn så behöver man inget mer. Så känner i alla fall jag. Det enda man behöver är sömn och pengar. Annars har man allt.
Om otrohet är så himla vanligt under graviditeten så är det väl snarare så att männen tycker att sina fruar och flickvänner är så "tjocka och fula" att de inte får upp den och måste ut och pucka på nån annan icke-gravid som är "skitsmal och snygg".
När jag väntat barn har jag inte fått ett enda sexråd. Det har bara varit "sov när babyn sover" och "så här masserar du vattenhjulet och I LOVE U på babyns mage".
Det är bara pappor som skrivit på pappagrupperna.se. Borde det inte vara kvinnor som ger sexråd till männen?
Ingenstans kan jag läsa om vikten av glidmedel efter förlossning och under amningstiden. Ingenstans står det om hur ont det kan göra. Ingenstans får papporna lära sig att det kan kännas som om oskulden tas på nytt.
Det spelar ingen roll hur mycket papporna tar del i skötsel av hem och barn för på nåt sätt så klänger ändå ungarna mest på Mamma.
Jesper Högström uttryckte det så underbart på Expressens kultursida på mors dag:
"Jag umgås i frid och ro med ett par ungar som beter sig hur rimligt som helst; så öppnas dörren och min fru kommer in och de förvandlas till vrålande, uppmärksamhetssökande små dokusåpadeltagare."
När jag kommer hem så är det jättesynd om min ettåring. Hon låtsas inte kunna resa sig upp, hon bankar huvudet i nån vägg och hon lägger sig självmant i jättekonstiga ställningar på golvet och låtsas trilla och börjar gråta stora krokodiltårar. Det är faktiskt jättesynd om henne. Hon tänker inte sluta tills hon får sitta hos Mamma.
När man ständigt har små barn hängande runt benen, de hänger bokstavligen i ens kläder, hela dagarna. Barnkramar, barnkladd, barnbråk, barnpussar, barnsnor, barnkräks, barnbad, barn som sover bredvid en. Barn som ska ha mat och barn som ska matas.
Bär mig! Bära mig! BÄR MIG!
Då skriker kroppen på att få vara ifred, ensam ensam ensam, man vill ha space, kom inte nära. Man behöver en egen människofri radie av minst en meter.
Det skulle ju kvinnor kunna upplysa männen om på pappagruppernas hemsida och pappagrupper på BVC.
Foto: Ulrica Zwenge
