040724
En kompis frågade hur jag står ut med alla jobbiga mail jag får. Får man inte en hemsk människosyn? frågade hon.
Tacka fan för att man får det. Hur orkar ni lägga tid på att klaga på en som skriver i en kommersiell tidning?
Jag är ingen välgörenhetsinrättning, jag vill underhålla. Allt jag gör är inte automatiskt feminism. Lägg energi på att klaga på statliga grejer istället. Som Posten.
Är brevet viktigt så får man posta det på egen risk, för bara vartannat brev kommer fram. Man får helt enkelt räkna med att det försvinner. Chansen att det kommer fram är lika stor som om man lägger brevet varsomhelst på stan.
Vartannat bokpaket försvinner (nu kommer jag får mail av typen "det är ju för väl så illa som du recenserar").
Skriv och klaga på Svensk kassaservice istället. Skriv till deras chefer istället för till mina. Klaga på hur illa de sköter sina jobb och hur otrevliga de är. De är satta där för att serva oss, för att hjälpa oss med en massa tjänster som vi BETALAR för. Men ändå får man aldrig ut sina pengar.
Varje gång jag går till Svensk kassaservice med en avi så slutar det med att jag får gå hem igen utan pengar. Sist blev jag så arg att jag rev avin mitt itu och kastade in den i luckan.
För tanten hävdade att jag skulle vara tvungen att skicka nåt slags fullmakt till henne för att få ut pengarna, ett par futtiga hundralappar. (Nu kommer jag få mail av typen, "du rika borgarbracka, för andra är ett par hundralappar mycket…")
Maila och klaga på politiker som lovar en massa saker som de sen inte håller.
Sluta att maila hit och tjata "Ojojoj måste du ’jobba’ på ditt ’viktiga’ jobb. Du vet inte vad ett riktigt jobb innebär."
Ja, ska jag inte skriva då? Vad är alternativet, att jag låter mina barn svälta?
Jag skiter i om några tycker att mitt jobb inte är "ett riktigt jobb", för det är likförbannat mitt jobb.
Många tror att bara man svarar på mailen så blir folk förvånade och paffa över att de fick svar och blir glada och svarar snällt tillbaka.
Men det är inte min erfarenhet, utan när jag svarar så mailar de tillbaka ännu surare och ska mucka. Så hur man än gör är det fel och folk är helt galna där ute.
Jag får minst en förfrågan per dag från skolelever och studenter om att svara på frågor till deras olika arbeten, och när jag säger att jag inte hinner svara blir de sura. "Jaha, så du tycker inte att jag är tillräckligt viktig…"
Och när jag säger att jag kan svara på tre frågor men inte 25 stycken blir de också sura. "Om du inte tycker det är värt att lägga tid på detta så skiter vi i intervjun…"
Men hur skulle jag kunna hinna lägga tid på att svara på olika skolarbeten? När skulle jag göra det?
Hur ska jag hinna svara på folks långa (flera A4) mail där de öppnar sig fullständigt och skriver om sina liv?
Hur ska jag hinna svara på frågor till olika fanzines och nätsiter?
Och det är ju självklart att jag värderar olika medier olika, det är klart att jag väljer att vara med i P3 framför en mindre kanal som knappt har några lyssnare.
Om det är snobbigt? Ja, kanske det, men det skiter jag i.
Tror ni att dygnet har fler än 24 timmar för mig?
Måste ni vara så jobbiga människor?
Foto: Ulrica Zwenge
