2007-11-26
Det är dags för årets Novemberkåsa! ”Ett mandomsprov som körts sen 1915”, kan man läsa på hemsidan.
Den första december smäller det!
För er som inte känner till Novemberkåsan så kan jag berätta att det handlar om män som självmant väljer att trasha sönder sina motorcyklar för flera hundra tusen kronor, mitt i natten, i beckmörker, i jordens lervälling. Motorcyklarna drunknar i leran och de måste bära dem i mål. Det här är hulken på riktigt. En man som inte gjort en Novemberkåsa är ingen riktig man.
Det finns år då ingen kommit i mål, skryter de stolt som potenta tuppar på hemsidan. Fantastiskt!
Tupparna själva berättar på hemsidan: ”Varför lägger man då en mc-tävling när det är som sämsta förutsättningar? Tidig vinter, mörkt, oftast runt noll grader och blött. Just för det ska vara så svårt som möjligt. Därför nämns denna anrika tävling med stor respekt i mc-världen. Säger en förare att han klarat en novemberkåsa får han respekt, säger han att han gjort 10–15 stycken så undrar man ju om han inte är lite knäpp.”
Det är ju klockrent, men ingen har väl vågat säga det rent ut.
Novemberkåsan är männens substitut till graviditet och förlossning och amning. Bara för att de aldrig nånsin kan mäta sig med oss kvinnor i styrka så måste de ändå försöka. Genom att bevisa att de är starka som testosteronstinna tjurar som kör ner i ett kärr med sina splitternya bågar.
Sorry, men vi är inte impade!
Vi ger liv. Vi föder upp levande barn. Ni kastar pengar i dyngan, bokstavligt talat. Till ingen nytta alls.
DAGENS RÄTT
Pixies. Jag kan inte jobba utan Pixies på You Tube.
DAGENS FEL
Att bara män får toppjobb efter att de blivit pappor, mammor är fortfarande paria.
Tidigare kommentarer/betyg
Vi är inte impade!
Så fort man ser män som står med lerigt vatten upp till bröstet i tv-sporten framför sina motorcyklar som är helt försvunna nere i geggamojan – då vet man att det har gått ett år.Det är dags för årets Novemberkåsa! ”Ett mandomsprov som körts sen 1915”, kan man läsa på hemsidan.
Den första december smäller det!
För er som inte känner till Novemberkåsan så kan jag berätta att det handlar om män som självmant väljer att trasha sönder sina motorcyklar för flera hundra tusen kronor, mitt i natten, i beckmörker, i jordens lervälling. Motorcyklarna drunknar i leran och de måste bära dem i mål. Det här är hulken på riktigt. En man som inte gjort en Novemberkåsa är ingen riktig man.
Det finns år då ingen kommit i mål, skryter de stolt som potenta tuppar på hemsidan. Fantastiskt!
Tupparna själva berättar på hemsidan: ”Varför lägger man då en mc-tävling när det är som sämsta förutsättningar? Tidig vinter, mörkt, oftast runt noll grader och blött. Just för det ska vara så svårt som möjligt. Därför nämns denna anrika tävling med stor respekt i mc-världen. Säger en förare att han klarat en novemberkåsa får han respekt, säger han att han gjort 10–15 stycken så undrar man ju om han inte är lite knäpp.”
Det är ju klockrent, men ingen har väl vågat säga det rent ut.
Novemberkåsan är männens substitut till graviditet och förlossning och amning. Bara för att de aldrig nånsin kan mäta sig med oss kvinnor i styrka så måste de ändå försöka. Genom att bevisa att de är starka som testosteronstinna tjurar som kör ner i ett kärr med sina splitternya bågar.
Sorry, men vi är inte impade!
Vi ger liv. Vi föder upp levande barn. Ni kastar pengar i dyngan, bokstavligt talat. Till ingen nytta alls.
DAGENS RÄTT
Pixies. Jag kan inte jobba utan Pixies på You Tube.
DAGENS FEL
Att bara män får toppjobb efter att de blivit pappor, mammor är fortfarande paria.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2007-11-29 20:48 Johannes Erixon
-
Vår rädsla för att vara töntar bör ju ha gränser. Föda barn, naturens icke-tönt-prov. Kan vi killar förhålla oss lite mera avslappnat till att vi inte naturligt deltar i det icke-tönt-provet? Vi får ju HITTA PÅ någon seger över något mentalt och fysiskt motstånd då! Motorcross, helt enkelt. Säger någon. Men ååååååå vad mycket det ska till för att vi killar ska kompensera naturens icke-tönt-prov hos kvinnor. När nu jakten inte längre är någon överlevnadspremiss när kvinnan amar efter förlossningen. Finns det något alternativt förhållningssätt till livet än att ständigt jaga efter en kompensation till vem det är som är mest icke-tönt vid förlossningsögonblicket. De typiskt manliga att på olika sätt prestera fram bäst resultat genom att vinna över mest motstånd och kompencera förlossningsögonblickets jämställdhetssituation ger ju en väldig massa icke-fungerande kommunikation. Öö? Vad?
Vad menar jag? Jo kvinnan får förlossningsverkar, vinner seger över smärtan och priset blir att barnet föds. Till gang för både kvinnan och andra människor. I förlossningsögonblicket så vinner ju inte vi killar direkt över något motstånd och känner oss töntiga. Känner behov av att kompensera vår töntighetsgrad med att vinna seger över något annat motstånd, rent sportsligt. Problemet är ju bara det att det rent konkreta resultatet i kvinnans fall godtas fullständigt. Barnet godkänns bara i det att barnet andas och kommer in i moderns famn. Medan det konkreta resultatet bland killar som vill kompensera sin töntighet aldrig riktigt godkänns fullt ut. Det sportsliga resultatet går ju alltid att prestera bättre. Men kan vi kommunicera på riktigt i det att det sportsliga resultatet alltid går att vara bättre? När kan vi bara vara? Jo det är ju först efter att... och så ställer sig någon annan högre upp på prispallen än jag själv. Priset, deifinitivt något som ger avundsjuka och svartsjuka. Däremot barnet, såsom priset för att ha vunnit över förlossningssmärta, ger liv. Så, är jag feminist nu? Jag tycker i vart fall inte om prispallen så som en premiss för fungerande kommunikation och jag tror det är synnerligen en feministisk fråga.
