2007-09-30
Mitt liv är så sjukt begränsat. Jag kan inte köra bil i stan, det finns inte en chans att jag fixar det, jag har helt enkelt ingen aning om var nånting ligger. Och jag hinner naturligtvis inte köra omkring så att jag till slut lär mig hitta, det skulle ta veckor och månader.
Jag kan bara en enda väg till stan, jag hittar till ett enda p-hus och där parkar jag och tar sen taxi. Haja hur sinnessjukt det är. Jag fasar för den dagen då ”min” väg till stan är avstängd på grund av vägarbete/bilolycka och jag måste på en bråkdels sekund lösa detta och parkera nån annan stans. Jag fattar inte hur det skulle gå till.
Det känns som om jag är ensam i hela världen med detta problem. Alla tror att jag bara ljuger och överdriver. Och ingen orkar lyssna när jag terapignäller om att jag inte hittar nånstans.
Senast så vände en mamma och gick mitt i en mening där jag ångestfyllt nojade för hur jag skulle hitta till ett läger. Det är ingen som orkar höra på sån bullshit, jag är tydligen helt ensam i universium med detta problem.
Alla andra mammor bara öser in en massa ungar i bilen och rattar vant vart som helst.
Jag har många vänner som bor söder om stan, vi har alla två, tre barn var. På grund av att det inte finns en chans att jag sätter mig i bilen och kör Essingeleden söderut så träffar jag dem aldrig. Det är så extremt sorgligt. Våra barn är i samma åldrar, de borde vara vänner. Men jag skulle inte fixa att köra dit och hem. Det är fullständigt uteslutet. Och två timmars resväg på pendeltåg och t-bana med tre barn utsätter jag mig bara inte för.
Nej, jag överdriver inte. Häromveckan körde jag vilse i ett pyttelitet villaområde här i Sollentuna. På ditvägen följde jag en vägbeskrivning, men eftersom jag inte kan läsa såna ”baklänges” så körde jag vilse på hemvägen. Det tog en kvart innan jag hittade tillbaka ut till stora vägen. Området består av kanske 30 hus. Det är så otroligt pinsamt.
Nu har det som jag drömt mardrömmar om i flera år inträffat, jag har fått barn i skjutsa-till-tävlingar-åldern. Hur fan ska jag fixa detta?
En gps litar jag inte det minsta på. Det kommer bara vara avstängt pga vägarbete på just den väg som gps-en tipsar mig om. Funkar en gps på en som inte kan läsa karta?
Jag känner mig som jordens sämsta losermamma. Jag verkar vara den enda med det här problemet i hela världen och alla tycker att jag förstorar upp nåt som de inte anser är det minsta relevant eller viktigt.
Är jag verkligen helt ensam? Finns det nån därute som känner igen sig? Hur löser ni detta? Jag behöver höra ert stöd och era horrorstories.
Och hur gör ni män som har denna defekt i hjärnan? Det måste ju vara sjukt pinsamt att vara man och helt sakna lokalsinne.
Som brud kan man alltid spela på bimbogrejen, ”jag är ju tjej, alltså är jag en loser”, det funkar alltid.
Är det nån som vill bilda klubb med mig?
Tidigare kommentarer/betyg
Hjälp, jag är helt vilse
Jag har körkort sen 15 år, jag äger en fin och härlig V70 men - jag är trots det så ofri som en människa kan bli. Jag har en defekt i hjärnan som gör att jag inte förstår norr och söder. Jag har för det mesta ingen aning om var jag befinner mig nånstans.Mitt liv är så sjukt begränsat. Jag kan inte köra bil i stan, det finns inte en chans att jag fixar det, jag har helt enkelt ingen aning om var nånting ligger. Och jag hinner naturligtvis inte köra omkring så att jag till slut lär mig hitta, det skulle ta veckor och månader.
Jag kan bara en enda väg till stan, jag hittar till ett enda p-hus och där parkar jag och tar sen taxi. Haja hur sinnessjukt det är. Jag fasar för den dagen då ”min” väg till stan är avstängd på grund av vägarbete/bilolycka och jag måste på en bråkdels sekund lösa detta och parkera nån annan stans. Jag fattar inte hur det skulle gå till.
Det känns som om jag är ensam i hela världen med detta problem. Alla tror att jag bara ljuger och överdriver. Och ingen orkar lyssna när jag terapignäller om att jag inte hittar nånstans.
Senast så vände en mamma och gick mitt i en mening där jag ångestfyllt nojade för hur jag skulle hitta till ett läger. Det är ingen som orkar höra på sån bullshit, jag är tydligen helt ensam i universium med detta problem.
Alla andra mammor bara öser in en massa ungar i bilen och rattar vant vart som helst.
Jag har många vänner som bor söder om stan, vi har alla två, tre barn var. På grund av att det inte finns en chans att jag sätter mig i bilen och kör Essingeleden söderut så träffar jag dem aldrig. Det är så extremt sorgligt. Våra barn är i samma åldrar, de borde vara vänner. Men jag skulle inte fixa att köra dit och hem. Det är fullständigt uteslutet. Och två timmars resväg på pendeltåg och t-bana med tre barn utsätter jag mig bara inte för.
Nej, jag överdriver inte. Häromveckan körde jag vilse i ett pyttelitet villaområde här i Sollentuna. På ditvägen följde jag en vägbeskrivning, men eftersom jag inte kan läsa såna ”baklänges” så körde jag vilse på hemvägen. Det tog en kvart innan jag hittade tillbaka ut till stora vägen. Området består av kanske 30 hus. Det är så otroligt pinsamt.
Nu har det som jag drömt mardrömmar om i flera år inträffat, jag har fått barn i skjutsa-till-tävlingar-åldern. Hur fan ska jag fixa detta?
En gps litar jag inte det minsta på. Det kommer bara vara avstängt pga vägarbete på just den väg som gps-en tipsar mig om. Funkar en gps på en som inte kan läsa karta?
Jag känner mig som jordens sämsta losermamma. Jag verkar vara den enda med det här problemet i hela världen och alla tycker att jag förstorar upp nåt som de inte anser är det minsta relevant eller viktigt.
Är jag verkligen helt ensam? Finns det nån därute som känner igen sig? Hur löser ni detta? Jag behöver höra ert stöd och era horrorstories.
Och hur gör ni män som har denna defekt i hjärnan? Det måste ju vara sjukt pinsamt att vara man och helt sakna lokalsinne.
Som brud kan man alltid spela på bimbogrejen, ”jag är ju tjej, alltså är jag en loser”, det funkar alltid.
Är det nån som vill bilda klubb med mig?
Tidigare kommentarer/betyg
- 2007-10-01 11:42 Lollo Halvardsson
-
Jag känner igen mig precis! Hittar inte ens till mina kompisars hus som jag varit i flera gånger utan brukar ringa på hos grannarna och villaområden är skitläskiga ... allt ser ju likadant ut ...
