2007-08-04
Men – att vara hemma när det regnar är underbart. Barnen har alla sina saker och sina rum. Tvättmaskinen och tumlaren tar SJU KILO tvätt vardera. Gud har hört mina böner och gett mig gigantiska tvättmaskiner/tumlare. Jag grät av lycka. Att vara hemma en regnsommar, sitta framför brasan och kolla dvd är ljuvligt. Ingen strand, ingen sol, ingen mögig stuga i skogen.
Nästa sommar checkar jag in på dårhus eller stannar hemma.
Jag ägnade mina fyra lediga veckor åt att se om ”Brideshead revisited”. Den brittiska tv-serien som ofta kallas ”världens bästa tv-serie”. Den vann också Expressens kulturs egen omröstning över den bästa tv-serien nånsin.
Det var 15 år sen jag såg den och man baxnar över hur förlegad och mossig den är. Hur är det möjligt! Hur fan kan denna tv-serie fortfarande ha detta goda rykte? Det är ju ett skämt alltihop.
Sebastian Flyte är ju adorable men Charles? Vad är han för vidrig manschauvinist? Självklart är det fruns fel att han har ett sån ”dull mariage”. Hon talar om barnen, han ser ut som han vill dö. Han lämnar familjen för att resa i Centralamerika i TVÅ ÅR för att hitta inspiration till sina fula tavlor. När han kommer hem minns han inte sonens namn och säger till frun ”varför döpte du DET till Caroline” (nya dottern).
Hon pratar om trädgården och deras nya kock, han får ingen luft och öppnar hotellfönstret i panik, han kvävs.
Han saknar Sebastian och livet från förr. Ja men varför knullade du aldrig Sebastian då?
Och naturligtvis blir hans tråkiga ”dull” fru sjösjuk på Atlantresan till England. Det är ju bara tråkiga människor som blir sjösjuka, det vet ju alla. Den spirituella Julia blir naturligtvis inte sjösjuk.
Julia vill ha ett barn efter att hon fött ett dött barn med Rex. Ja och då skulle turturduvorna Charles och Julia fostra det barnet och vara närvarande? Men Charles två andra barn då?
Losers losers losers. Det är mitt betyg till Brideshead.
Direkt efteråt såg jag ”Tintin i Tibet” och jävlar vad den var bättre och mer spännande.
Nu har vi den underbara hösten framför oss. Jag ska ta på mig sinnessjukt mycket jobb. Jag ska jobba häcken av mig, som kompensation för att ha suttit på min tiny ass och gjort ingenting. Jag hatar att göra ingenting.
Dessutom har jag gått ner fem kilo av att behöva ränna efter ongar som är i full färd med att slå ihjäl varandra.
Nu återgår businessen.
Jag fattar inte semesterprylen
För en trebarnsfamilj med barn under sju år innebär all annan vistelse än i det egna moderna STORA och BARNSÄKRADE hemmet (till bredden fyllt med datorspel och dvd:s) att förpassas till stenåldern. Varenda facilitet som saknas innebär stress på stress på stress. Jag fattar verkligen inte semesterprylen. Semester? Att sitta instängd i en (ej barnsäker) stuga i skogen när det regnar är tortyr. Det är inte lyxproblem utan tortyr på riktigt. Sätt samtliga (manliga) fångar från Kumla i en rutten stuga full av trotsiga småbarn som slåss och går upp klockan 05 så är jag helt säker på att de vill tillbaka till fängelset omedelbart.Men – att vara hemma när det regnar är underbart. Barnen har alla sina saker och sina rum. Tvättmaskinen och tumlaren tar SJU KILO tvätt vardera. Gud har hört mina böner och gett mig gigantiska tvättmaskiner/tumlare. Jag grät av lycka. Att vara hemma en regnsommar, sitta framför brasan och kolla dvd är ljuvligt. Ingen strand, ingen sol, ingen mögig stuga i skogen.
Nästa sommar checkar jag in på dårhus eller stannar hemma.
Jag ägnade mina fyra lediga veckor åt att se om ”Brideshead revisited”. Den brittiska tv-serien som ofta kallas ”världens bästa tv-serie”. Den vann också Expressens kulturs egen omröstning över den bästa tv-serien nånsin.
Det var 15 år sen jag såg den och man baxnar över hur förlegad och mossig den är. Hur är det möjligt! Hur fan kan denna tv-serie fortfarande ha detta goda rykte? Det är ju ett skämt alltihop.
Sebastian Flyte är ju adorable men Charles? Vad är han för vidrig manschauvinist? Självklart är det fruns fel att han har ett sån ”dull mariage”. Hon talar om barnen, han ser ut som han vill dö. Han lämnar familjen för att resa i Centralamerika i TVÅ ÅR för att hitta inspiration till sina fula tavlor. När han kommer hem minns han inte sonens namn och säger till frun ”varför döpte du DET till Caroline” (nya dottern).
Hon pratar om trädgården och deras nya kock, han får ingen luft och öppnar hotellfönstret i panik, han kvävs.
Han saknar Sebastian och livet från förr. Ja men varför knullade du aldrig Sebastian då?
Och naturligtvis blir hans tråkiga ”dull” fru sjösjuk på Atlantresan till England. Det är ju bara tråkiga människor som blir sjösjuka, det vet ju alla. Den spirituella Julia blir naturligtvis inte sjösjuk.
Julia vill ha ett barn efter att hon fött ett dött barn med Rex. Ja och då skulle turturduvorna Charles och Julia fostra det barnet och vara närvarande? Men Charles två andra barn då?
Losers losers losers. Det är mitt betyg till Brideshead.
Direkt efteråt såg jag ”Tintin i Tibet” och jävlar vad den var bättre och mer spännande.
Nu har vi den underbara hösten framför oss. Jag ska ta på mig sinnessjukt mycket jobb. Jag ska jobba häcken av mig, som kompensation för att ha suttit på min tiny ass och gjort ingenting. Jag hatar att göra ingenting.
Dessutom har jag gått ner fem kilo av att behöva ränna efter ongar som är i full färd med att slå ihjäl varandra.
Nu återgår businessen.
