2007-04-14
Min allra sjukaste noja var att ingen fick hålla vagnen med min förstfödda i med bara en hand. De fick heller inte släppa vagnen utan att fälla ner bromsen först. Jag var orolig att de skulle få hjärtattack och trilla och då skulle vagnen rulla ut bland trafiken. Hahahahahahaha! Jag ägnade inte en tanke åt vad hemskt det skulle vara om de fick hjärtattack, det hemska var att min bebis skulle rulla iväg till bilarna. Varför de överhuvudtaget skulle få hjärtattack framgick liksom inte. Haha. Jag var en sjuk nyförlöst människa.
Ingen fick byta på henne på offentliga skötbord för då var jag säker på att de skulle tappa henne i golvet. Varför skulle de det? Nu får ingen byta på min sista bebis på offentliga skötbord för att det är alldeles för mycket bakterier där.
En annan riktigt sjuk noja var när jag väntade bebis nummer två, då vägrade jag åka med manliga taxichaufförer. Jag var helt säker på att de skulle våldta mig så jag fick missfall. Haha! Jag hade just haft ett utomkvedshavandeskap så jag var beredd att göra vad som helst för att få behålla denna friska graviditet i nio månader. Alltså vägrade jag låta en främmande man att skjutsa mig.
Nu under senaste graviditeten vägrade jag att köra motorväg, jag nojade för att jag skulle råka ut för en bilolycka så att bebisen dog i magen. De ligger ju helt oskyddade! Kan ingen uppfinna nåt slags babyskydd för höggravida. En bilolycka med en åttamånaders bebis innebär ju katastrof. Men en olycka med en nyfödd i babyskydd kan sluta väl. Jag körde aldrig själv motorväg som höggravid men taxi (ja med en manlig förare) gick bra. För taxichaufförer kan ju i alla fall köra bra tänkte jag. Och rädd för att bli våldtagen var jag aldrig.
Lite mer smått och gott från mina psykoser: Jag var helt säker på att jag att under en lång bilfärd skulle få kämpa mig blå för att INTE behöva amma medan vi körde… varför skulle de inte låta mig att amma klart medan bilen stod stilla? Jag minns inte hur jag tänkte.
Under en av graviditeternahade jag besök och fick i samma veva hem en ny fin dator och jag nojade för att denne skulle ta upp datorn och börja installera en massa spel på den när jag inte var hemma. Haha! Jag låg sömnlös på grund av detta. Varför skulle människan göra så? Jag har ingen aning hur jag tänkte.
Och så har jag nojat över att jag skulle bli tvungen att ge bort alla mina babysaker (efter tre kids och varenda pinal sparad, haja vilken skatt det är!) till ”fel” person… Jag sparar allt till en viss person, men så har jag legat vaken och nojat över att skulle bli ”tvungen” att ge rubbet till nån annan och sen inte få tillbaka en enda grej. Att vara gravid och amma gör en till ett vandrande nervvrak.
Kan ni inte maila mig era tvångstankar ni fick när ni var gravida eller nyförlösta så lägger jag ut det på bloggen. Det är så skönt att få skratta åt eländet.
Äntligen slipper jag svällande läckande Linda Rosing-pattar
Efter tre fullgångna graviditeter och amningar har jag nu äntligen lämnat detta bakom mig. Och det skönaste är inte att slippa paniktröttheten på grund av lågt järnvärde eller svällande och läckande Linda Rosingpattar, nej det allra bästa är att slippa de otroligt sjuka gravidrelaterade tvångstankar som en graviditet och förlossning ofta bär med sig.Min allra sjukaste noja var att ingen fick hålla vagnen med min förstfödda i med bara en hand. De fick heller inte släppa vagnen utan att fälla ner bromsen först. Jag var orolig att de skulle få hjärtattack och trilla och då skulle vagnen rulla ut bland trafiken. Hahahahahahaha! Jag ägnade inte en tanke åt vad hemskt det skulle vara om de fick hjärtattack, det hemska var att min bebis skulle rulla iväg till bilarna. Varför de överhuvudtaget skulle få hjärtattack framgick liksom inte. Haha. Jag var en sjuk nyförlöst människa.
Ingen fick byta på henne på offentliga skötbord för då var jag säker på att de skulle tappa henne i golvet. Varför skulle de det? Nu får ingen byta på min sista bebis på offentliga skötbord för att det är alldeles för mycket bakterier där.
En annan riktigt sjuk noja var när jag väntade bebis nummer två, då vägrade jag åka med manliga taxichaufförer. Jag var helt säker på att de skulle våldta mig så jag fick missfall. Haha! Jag hade just haft ett utomkvedshavandeskap så jag var beredd att göra vad som helst för att få behålla denna friska graviditet i nio månader. Alltså vägrade jag låta en främmande man att skjutsa mig.
Nu under senaste graviditeten vägrade jag att köra motorväg, jag nojade för att jag skulle råka ut för en bilolycka så att bebisen dog i magen. De ligger ju helt oskyddade! Kan ingen uppfinna nåt slags babyskydd för höggravida. En bilolycka med en åttamånaders bebis innebär ju katastrof. Men en olycka med en nyfödd i babyskydd kan sluta väl. Jag körde aldrig själv motorväg som höggravid men taxi (ja med en manlig förare) gick bra. För taxichaufförer kan ju i alla fall köra bra tänkte jag. Och rädd för att bli våldtagen var jag aldrig.
Lite mer smått och gott från mina psykoser: Jag var helt säker på att jag att under en lång bilfärd skulle få kämpa mig blå för att INTE behöva amma medan vi körde… varför skulle de inte låta mig att amma klart medan bilen stod stilla? Jag minns inte hur jag tänkte.
Under en av graviditeternahade jag besök och fick i samma veva hem en ny fin dator och jag nojade för att denne skulle ta upp datorn och börja installera en massa spel på den när jag inte var hemma. Haha! Jag låg sömnlös på grund av detta. Varför skulle människan göra så? Jag har ingen aning hur jag tänkte.
Och så har jag nojat över att jag skulle bli tvungen att ge bort alla mina babysaker (efter tre kids och varenda pinal sparad, haja vilken skatt det är!) till ”fel” person… Jag sparar allt till en viss person, men så har jag legat vaken och nojat över att skulle bli ”tvungen” att ge rubbet till nån annan och sen inte få tillbaka en enda grej. Att vara gravid och amma gör en till ett vandrande nervvrak.
Kan ni inte maila mig era tvångstankar ni fick när ni var gravida eller nyförlösta så lägger jag ut det på bloggen. Det är så skönt att få skratta åt eländet.
