2007-02-10
Och jag förstår er, man har sån extrem ångest inför förlossningen. Hela min bok "Det här är inte en bok" är en bok i bloggstil om hur jag tjatade och grät och tiggde och bad på mina bara knän om att få föda min första dotter med snitt. Först i nionde månaden fick jag mitt efterlängtade Datum.
Vid tvåan var det bara att träffa en läkare för att få ett Datum. Men tror ni inte att ungen sen bestämmer sig för att komma innan Datumet!
Jaja, men det gick ju bra det med. Det gör ju oftast det.
Ni undrar om de kan tvinga er att föda vaginalt och nej, det kan jag garantera, ingen kommer att tvinga er att föda på ett sätt som ni inte vill.
Men, ni kan heller inte ta för givet att ni bara kan ringa och boka in ett snittdatum. Ni måste traggla er igenom alla samtal och möten.
Så här får man snitt: Först och främst läser man på. Sen berättar man i ett tidigt skede av graviditeten att man ska föda med kejsarsnitt och ber dem skicka remiss till läkare. Sen går man snällt på alla samtal och står fast vid sina ord: Jag ska föda med kejsarsnitt.
Det är egentligen ingen idé att gå in i alltför långa dialoger med läkarna för då får ni bara ännu mer ångest. Dessutom tycker jag inte att ni behöver bli alltför personliga och berätta alla era skäl till varför ni vill ha snitt. Försök att hålla er till sakfrågan: Jag ska föda med kejsarsnitt.
Visar ni minsta lilla tvekan så blir det svårare. Stå på er, stå på er, stå på er. Det är det enda det handlar om.
Och ja: ni kommer att få snitt om ni vill det. Var inte oroliga. Allt annat vore rena övergrepp.
Mina åsikter om planerat kejsarsnitt just nu: Jag tror att snitt är bäst om man bara vill ha ett barn. Annars kan man inte lyfta det större barnet sen. Man får över huvud taget inte städa eller lyfta tungt på ca 5-8 veckor. Det är svårt att fixa det när man har större barn hemma.
Efter ett snitt vet man inte om livmodern fixar ytterligare en graviditet. Tänk om man efter första barnet kommer på att man vill ha många barn. Fler än tre snitt rekommenderas inte. Men jag står fast vid att jag tror att snitt är mer säkert än vaginal förlossning. Eftersom man har ett helt läkarteam i rummet. Ingen personalbrist där inte. Och planerat snitt är i stort sett smärtfritt.
Har man tur och slipper infektioner eller komplikationer så är det ett oerhört lätt och smidigt sätt att föda barn på. Det är verkligen latmajas förlossning. Man fastar, man desinficerar kroppen. Man rullas in på operation, man får dropp och bedövning. Och de plockar ut ungen på en kvart, utan att man känner nånting!
Efteråt får man smärtstillande så man känner ingen smärta då heller.
Ja, detta är de bekvämas sätt att föda barn på. And I like it!
Ordning och reda och rent och snyggt och inga bakterier och prydligt och snabbt och inga primalskrik, framför allt inga primalskrik. Förutom från den lilla pyttebebisen som de plockar ut och lägger uppe på ens bröst.
Det är helt magiskt.
Tidigare kommentarer/betyg
Kejsarsnitt är bekvämt - och I like it!
På grund av babyboomen så verkar det vara ett kejsarsnitts-uppsving på gång. Det märker jag på alla era mejl. Ni ber om råd hur ni ska få snitt (jag får flera såna mejl i veckan just nu). Ni bloggar om kejsarsnitt. Ni har ångest.Och jag förstår er, man har sån extrem ångest inför förlossningen. Hela min bok "Det här är inte en bok" är en bok i bloggstil om hur jag tjatade och grät och tiggde och bad på mina bara knän om att få föda min första dotter med snitt. Först i nionde månaden fick jag mitt efterlängtade Datum.
Vid tvåan var det bara att träffa en läkare för att få ett Datum. Men tror ni inte att ungen sen bestämmer sig för att komma innan Datumet!
Jaja, men det gick ju bra det med. Det gör ju oftast det.
Ni undrar om de kan tvinga er att föda vaginalt och nej, det kan jag garantera, ingen kommer att tvinga er att föda på ett sätt som ni inte vill.
Men, ni kan heller inte ta för givet att ni bara kan ringa och boka in ett snittdatum. Ni måste traggla er igenom alla samtal och möten.
Så här får man snitt: Först och främst läser man på. Sen berättar man i ett tidigt skede av graviditeten att man ska föda med kejsarsnitt och ber dem skicka remiss till läkare. Sen går man snällt på alla samtal och står fast vid sina ord: Jag ska föda med kejsarsnitt.
Det är egentligen ingen idé att gå in i alltför långa dialoger med läkarna för då får ni bara ännu mer ångest. Dessutom tycker jag inte att ni behöver bli alltför personliga och berätta alla era skäl till varför ni vill ha snitt. Försök att hålla er till sakfrågan: Jag ska föda med kejsarsnitt.
Visar ni minsta lilla tvekan så blir det svårare. Stå på er, stå på er, stå på er. Det är det enda det handlar om.
Och ja: ni kommer att få snitt om ni vill det. Var inte oroliga. Allt annat vore rena övergrepp.
Mina åsikter om planerat kejsarsnitt just nu: Jag tror att snitt är bäst om man bara vill ha ett barn. Annars kan man inte lyfta det större barnet sen. Man får över huvud taget inte städa eller lyfta tungt på ca 5-8 veckor. Det är svårt att fixa det när man har större barn hemma.
Efter ett snitt vet man inte om livmodern fixar ytterligare en graviditet. Tänk om man efter första barnet kommer på att man vill ha många barn. Fler än tre snitt rekommenderas inte. Men jag står fast vid att jag tror att snitt är mer säkert än vaginal förlossning. Eftersom man har ett helt läkarteam i rummet. Ingen personalbrist där inte. Och planerat snitt är i stort sett smärtfritt.
Har man tur och slipper infektioner eller komplikationer så är det ett oerhört lätt och smidigt sätt att föda barn på. Det är verkligen latmajas förlossning. Man fastar, man desinficerar kroppen. Man rullas in på operation, man får dropp och bedövning. Och de plockar ut ungen på en kvart, utan att man känner nånting!
Efteråt får man smärtstillande så man känner ingen smärta då heller.
Ja, detta är de bekvämas sätt att föda barn på. And I like it!
Ordning och reda och rent och snyggt och inga bakterier och prydligt och snabbt och inga primalskrik, framför allt inga primalskrik. Förutom från den lilla pyttebebisen som de plockar ut och lägger uppe på ens bröst.
Det är helt magiskt.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2010-07-29 21:21
-
Hejsan!
Vad härligt att någon beskriver utan att värdera. Att föda sitt barn som man önskar borde vara en självklarhet med tanke på att riskerna för barnet dessutom är mindre vid ett planerat snitt än vid en vaginal förlossning. / Annika
- 2010-07-24 17:20
-
Jaha, och varför ska jag betala för en onödig och dyr behandling för dig? Detta är fullt jämförbart med plastikkirurgi. Och det finns alternativ - preventivmedel/avstå från barn.
Vad är det fö som får dig att tro att någon vill växa upp med dig i 15-20 år? Skulle du ens själv vilja ha dig som förälder?
- 2007-02-15 13:44 Ida
-
Jaså, Åsa. Jag trodde att målet var barnet... ^^
- 2007-02-10 17:56 Åsa Hidmark
-
Lockar mig inte alls! Ungefär som att släppas av på toppen av Mount Everest med helikopter; inte speciellt intressant, eftersom det är resan som är målet.
