Andras texter > Här är jag nu
Här är jag nu
En text jag skrev en tid efter att jag fått beskedet om att jag skulle bli tvungen att opereras och få stomi (för att jag var väldigt sjuk och nedgången p.g.a. en sjukdom som heter Ulcerös Colit). I ett sådant läge är det väldigt lätt att ens när och kära försöker muntra upp en och få en att se de positiva sakerna. Själv kände jag bara just då att livet sög och så ville jag få lov att känna...------------------------------------
Ett steg är taget men jag är inte än där.
Mot målet jag går men det är först här jag står.
Jag måste få stå här och göra det på mitt sätt.
En inre röst har förut alltid sagt mig ”Gör rätt, gör rätt!”
Tillräckligt har hänt mig, så mycket har jag gått igenom att jag nu lärt mig mycket om mig själv.
Utifrån har saker kastats mot mig, världen har förändrats gång på gång.
Kaoset har funnits kring mig, ödet har sjungit en elak sång.
Tillslut har jag funnit ett sätt att vara som fungerar att leva på för mig.
Jag skapar ett lugn, fast inifrån, samtidigt som sakerna fortsätter att kastas mot mig.
För att skapa lugnet behöver jag tydliga gränser.
Jag börjar med ”jag” och ”mig” och struntar i ”du” och ”dig”
Såhär känner jag, det här funkar för mig.
För att återgå till steget jag tagit…
Målet är nu inom sikte men det är inte det mål jag ville se.
Min önskan är inte att vara kvar där jag nu är, att inte gå framåt alls.
Men måste jag önska det mål jag fått, kan jag inte få önska mig nån annanstans?
Min fråga är inte en fråga egentligen, för som sagt jag struntar i ”du” och ”dig”
Allt jag för tillfället kan tänka på är, här och nu och jag och mig…
Att vara här gör ont.
Nu är för mig detsamma som när jag precis hade fått beskedet.
Jag är jag men inte så länge till.
Så känns det och så är det.
Det är så jag sörjer, det är så jag bär det.
Gör inget misstag i er tro av vad det är, det är en sorg.
Och en sorg måste det få vara…
Det finns tid att hantera det finns tid att alla motgångar klara.
Det finns tid att mot målet gå.
Men först måste jag få göra valet, att bara här stå…
Tidigare kommentarer/betyg
- 2007-06-14 11:20 Madde (maddepladder)
-
Åh, tack! Vad glad jag blir, hade gett upp att nån läste och tyckte NÅT om detta, positivt eller nagativt! ;-)
Kanske måste man känna igen sig, genomgått nåt som gör att man kan relatera, för att uppskatta den?
Tack iaf Johanna! :)
- 2007-05-03 18:30 Johanna Ejeskog
-
Det brister i hjärtat, det är nära, men ändå långt bort.
Den är bra, för den svider.
Den är väldigt bra, för jag känner igen mig.
En klockren text, precis som dina andra texter.
