Vissa bostadsknarkar, andra knarkar reseupplevelser genom att surfa på exklusiva resesajter på nätterna när familjen sover, själv knarkar jag trygghet.
David Eberhard är psykiatriker på S:t Görans psykakut och är aktuell med boken "I trygghetsnarkomanernas land".
"Vi lider av ett nationellt paniksyndrom", säger David Eberhard till Aftonbladet.
Vi svenskar har blivit ängsliga mesar som hela tiden försöker skydda våra barn mot den stora Faran som finns där ute. Vi sätter på barnen hjälmar och skjutsar dem överallt och är helt överbeskyddande.

Allt det där träffar mig mitt i solar plexus. Jag är en sån där patetisk övernojig människa som varenda vaken sekund försöker förhindra att nåt Hemskt sker. Vad detta Hemska är, är lite vagt... för det kan vara precis vadsomhelst...
När nån annan än jag skulle passa mitt första barn så skrev jag långa listor på alla Faror.
Ta undan alla kemiska medel, förvara knivar högt, åk inte utan bilbarnstol, lämna henne inte ensam i bilen och så avslutade jag med "så här gör du Heimlich manöver". Haha, jag är en patetisk människa.

Nåt som har hjälpt mig att bli lite mer normal är att får flera barn. Det första barnet räddade mig från spynojan, jag gick jämt på helspänn på stan. Jag såg spyor överallt. Men x antal magsjukor senare, varav ett par barnspyor rakt i ansiktet, så är jag botad.
Och efter tre graviditeter med illamående så är jag härdad, jag klarade det, jag slapp söka hjälp, jag fixade det själv och det var alldeles gratis. Hurra.
Nu hoppas jag på att min sjukliga bakterienoja ska försvinna.
Är du som jag, skaffa då många kids så hinner du inte oroa dig för småsaker. Du är glad om du hinner sätta på dig kläderna på morgonen.

När jag bara hade ett barn var jag helt manisk och tog med mig antiseptiska våtservetter (haha) överallt. Nu är det mer, "skölj av dig lite i sjön innan du tar en macka". Nästa sommar kommer jag säkert skita i om de ens tvättat händerna. Så länge de inte slår ihjäl varandra så kommer jag nog tycka det mesta är okej.
Jag orkar inte längre surfa runt på nätet för att kolla vilka badplatser som är rena. Nu är det mer, bada ni barn, gör det.
Eberhard säger att scouthajk är bra för barnen. Jag skulle aldrig palla att skicka min första unge på hajk om jag bara hade ett barn, nu är det mer, ja hajk, skitbra. Bara de rusar av sig nånstans och jag får sitta ner.
Vildmarkshajk, jättebra! Kajaker och tälta och grilla och tälja med kniv, fine, gör vad ni vill, bara ni är nöjda och glada och inte gnäller.
Jag anser mig ganska botad, nu behöver jag bara bli av med utomlandsnojan och trafiknojan.

Man får de barn som utmanar en bäst, sa nån. Och ja det kan man ju lugnt säga. Jag som är jordens trygghetsnarkoman har fått en dotter som vill resa jorden runt, helst i morgon, sex år gammal. Och som vill träffa en miljon människor, helst i dag.
Det blir en utmaning för en ensamvarg som trivs med att bara sitta och läsa en bok och aldrig resa bort nånstans.
Jag pallar inte ens att sätta barnen i bilen och köra söder om stan, för jag tror att just vi ska bli mosade av en lastbil. Så nu ska jag ut och utmana ödet. Måste för mina barns skull.
Jävlar, vad jag ska ut och köra Essingeleden i höst.