Spyreflexer
Björn Ranelid är inte främmande för att smutskasta andra.Linda Skugge undrar varför bara manliga författare ska tas på allvar.
"En miljon svenskar kan skriva som Liza Marklund", sa Björn Ranelid för några år sen. "Men de flesta som läser Liza Marklund läser nog inga andra böcker alls. Och jag är inte så säker på att det är bättre att de läser henne än att de inte läser något annat."
Ursäkta, men hur elakt är inte det? Det är väl mycket elakare att rådissa nån för hans eller hennes arbete än att kritisera ett utseende.
Jag blir mycket ledsnare om folk tycker att jag skriver tråkigt än att jag har en stor näsa full med pormaskar. Jag skiter väl i min näsa men jag bryr mig om mitt yrke.
Magnus Eriksson spyr på mig i gårdagens SvD. Jag är den "en gång unga, men fortfarande ack så arga" som har gjort "hatet och den knaggliga syntaxen till sin affärsidé". "Det är rätt och slätt vidrigt", skriver han. Jag har enligt Magnus Eriksson "gjort karriär på att hata alla".
Min Ranelidrecension är en "grotesk hatkampanj". Han skriver också att kvinnliga författare aldrig utsätts på detta sätt, alltså att man skriver om deras utseenden.
Käre Magnus, 90 procent av recensionerna av mina böcker handlar bara om hur jag ser ut.
Kvinnliga författare får alltid sina utseenden recenserade. Men det blir det aldrig debatt om. Jag är glad att jag skrev det där om Ranelids utseende (det var inte nån form av hämndakt) för nu kanske det äntligen kan diskuteras varför det bara är manliga författare som ska tas på allvar.
"Punkbruden", "svarta naglar och svart smink", det är enbart sånt som recensenterna nämner när de skriver om mig.
De skriver att jag är en " ungdomskrönikör", "ung och arg" och "mediefeminist". En recensent hoppades att jag skulle ta livet av mig, flera andra har skrivit att jag bara är en groupie. Många har sagt i sina recensioner att de hatar mig.
Är Ranelids böcker mer värda än mina? Varför ska hans (och alla mäns) litteratur tas på allvar men inte min? Varför är det okej att enbart skriva om mitt utseende och huruvida jag är en mediehora eller inte när man recenserar mina böcker medan det inte är okej att skriva om Ranelids vågiga hår och rakade (eller inte rakade) armar?
Varför är det okej när recensioner av mina böcker är fyllda av hat? Var är mina försvarare? Varför är det dödstyst?
Tidigare kommentarer/betyg
- 2012-02-20 12:54
-
Gud vad jag håller med dig, Linda! Fejd eller inte, för mig har du rätt i dina omdömen! Måhända har Ranelid rätt i ett; han vill ju avskaffa jantelagen. Här tycker jag att han har rätt, dock tycks hans sinne för proportioner ha rämnat.
Och så hans skrivande – skriver han verkligen? Själv tycker jag (i rätt stort och gott sällskap) att han ordbajsar. Dessa hans, som han tycks uppleva själv, aforismer som han vräker ur sig. Igen, själv tycker jag att han visst bör sätta dessa på pränt men då enbart som privata och personliga hyllningar på julklappspaket.
Och så detta försök att komma med ett bidrag till Eurovision Song Contest! Ett babbelrabbel, är det inte? För gjorde han annat än att babbla? Rabbla upp sina mantran, t ex om sina längtor ”från stranden jag till stranden du” etc. Hela förb… texten han snavade sig igenom var ju för fasen (förlåt mig!) ett uppräknande av sina boktitlar!
Och så kan man läsa i en lokaltidning (Ystads Allehanda) där deras kåsör (och kulturskribent) hur denne rosar Ranelids prestation i lördags. Som om han aldrig ens har läst en rad av Ranelid. Eller vad sägs om hans ord: ”Det där med att kvinnan är första könet gillar jag skarpt”?
Måtte bara inte Svenska Akademins medlemmar bytas ut. Måtte dessa inte bytas ut mot en Melodifestivaljury (eller YA:s kulturmurvel)!
För i så fall bär det sig nog inte bättre än att Ranelid får litteraturpriset till Alfred Nobels minne…
Med vänlig hälsning samt i förhoppning om att du aldrig, aldrig slutar klösa
Staffan Svensson
- 2011-10-17 22:59
-
Så jävla rätt!!
(alltså den tidigare kommentaren!!!)
Tag ditt ansvar
- 2010-11-09 02:57
-
Jag citerar Strindberg: "Kulturkvinnan är en katastrof".
Manliga författare får mer uppmärksamhet för att de är bättre.
Det är så oerhört obestridligt.
Ranelid nämner du. De böcker han skriver är viktiga eftersom de uttrycker en ärlighet, uppriktighet och originalitet som inte finns bland särskilt många kvinnliga författare.
Du är framför allt feminist i ditt framförande. Det är ditt problem. Feminismen är nämligen en konstruktion i strid med sanningen.
Försonas med vad du verkligen känner. Ta ditt ansvar.
Det du uttrycker längst ned är signifikativt för feminismen.
Det är samma tankesätt som gör att kungen nu hängs ut för att ha utnyttjat unga blondiner.
Var i ligger blondinernas ansvar? Tvingas tjejerna på Stureplan svansa efter rika män?
Fråga dig det, till exempel.
Foto: Ulrica Zwenge
