Spyreflexer
Björn Ranelid är inte främmande för att smutskasta andra.Linda Skugge undrar varför bara manliga författare ska tas på allvar.
"En miljon svenskar kan skriva som Liza Marklund", sa Björn Ranelid för några år sen. "Men de flesta som läser Liza Marklund läser nog inga andra böcker alls. Och jag är inte så säker på att det är bättre att de läser henne än att de inte läser något annat."
Ursäkta, men hur elakt är inte det? Det är väl mycket elakare att rådissa nån för hans eller hennes arbete än att kritisera ett utseende.
Jag blir mycket ledsnare om folk tycker att jag skriver tråkigt än att jag har en stor näsa full med pormaskar. Jag skiter väl i min näsa men jag bryr mig om mitt yrke.
Magnus Eriksson spyr på mig i gårdagens SvD. Jag är den "en gång unga, men fortfarande ack så arga" som har gjort "hatet och den knaggliga syntaxen till sin affärsidé". "Det är rätt och slätt vidrigt", skriver han. Jag har enligt Magnus Eriksson "gjort karriär på att hata alla".
Min Ranelidrecension är en "grotesk hatkampanj". Han skriver också att kvinnliga författare aldrig utsätts på detta sätt, alltså att man skriver om deras utseenden.
Käre Magnus, 90 procent av recensionerna av mina böcker handlar bara om hur jag ser ut.
Kvinnliga författare får alltid sina utseenden recenserade. Men det blir det aldrig debatt om. Jag är glad att jag skrev det där om Ranelids utseende (det var inte nån form av hämndakt) för nu kanske det äntligen kan diskuteras varför det bara är manliga författare som ska tas på allvar.
"Punkbruden", "svarta naglar och svart smink", det är enbart sånt som recensenterna nämner när de skriver om mig.
De skriver att jag är en " ungdomskrönikör", "ung och arg" och "mediefeminist". En recensent hoppades att jag skulle ta livet av mig, flera andra har skrivit att jag bara är en groupie. Många har sagt i sina recensioner att de hatar mig.
Är Ranelids böcker mer värda än mina? Varför ska hans (och alla mäns) litteratur tas på allvar men inte min? Varför är det okej att enbart skriva om mitt utseende och huruvida jag är en mediehora eller inte när man recenserar mina böcker medan det inte är okej att skriva om Ranelids vågiga hår och rakade (eller inte rakade) armar?
Varför är det okej när recensioner av mina böcker är fyllda av hat? Var är mina försvarare? Varför är det dödstyst?
