Björn Ranelid: Kvinnan är första könet

Ur Expressen Kultur:
BJÖRN RANELID, Kvinnan är första könet, Albert Bonniers förlag.
Jag var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans.
Medan jag läser "Kvinnan är första könet" ser jag ständigt bilden av Ranelid framför mig, där han satt helt stel, i linne och läppglans.

Det här måste vara den sjukaste bok jag nånsin har läst. Björn Ranelid har skrivit en bekännelseroman om sitt liv, sin stora växande läpp och om hur han som 16-åring pippade med en 40-årig kvinna vid namn Anna Ribe.
En sak förstår jag inte med Ranelid och det är det här med den växande läppen. "De kallade mig neger", sa han i varenda intervju efter "läpp-boken" Till alla människor på jorden och i himlen kom ut. Alltså, han hade en stor mun och de andra ungarna kallade honom "negern". Ska vi tycka synd om honom för det? Det är så sjukt.
Ranelid skriver om tvillingsystrarna Anna (som han pippade) och Greta och det är så ointressant.
Greta var lärare på Östra Real och lät nån överklasskille få godkänt trots att han fuskade på ett prov. I dag är den här killen nån höjdare inom näringslivet. Ranelid ringer till och med upp mannen och hotar honom!
Liksom, who cares? Vem bryr sig om nån Östermalmsunge fuskade på ett prov? Vem fuskade INTE på proven?

Bokens behållning måste nog vara de otaliga sexskildringarna. Ranelid skriver om sin kuk som reser sig i givakt och om blodet som rusar till. Han beskriver noggrant hur han "tömmer sin säd" i olika kvinnor och han tycker att klitoris påminner om en manick på en moped. Allra bäst är detta stycke: "Jag orkade smeka och slicka på kussimurran hur länge som helst och den doftade och smakade ljuvligt."
Sen finns här några riktigt galna kapitel om feminism. Anna var "den första riktiga feministen" som Ranelid mötte. Han tycker att kvinnan ska vara stolt över sin kropp och inte skämmas för att visa sig naken.
Det är alla kvinnors plikt att sköta sin kropp.

Till sist blir han riktigt arg: "Många av dem (kvinnorna) tycktes göra sitt yttersta för att vara fula. De klädde sig utan smak och stil och de åt och levde osunt så att de blev tjocka och feta. /.../ Varför skulle dessa översteprästinnor få ta sig rätten att bestämma hur andra kvinnor skulle klä och uppföra sig?"
Den här underbara Anna "skulle väl inte behöva vansköta sin kropp och klä sig i säck och aska för att hennes avundsjuka belackare skulle vara nöjda."
Nej, varför ska Anna vansköta sin kropp? Herrejisses, vad är det här?

Vem ska läsa det här? Varför då? Vilka läser Ranelids andra böcker? Har inte han storpublik?
Blir tanterna som läser honom helt till sig i kussimurran och vill att Ranelid ...
Varför heter boken "Kvinnan är första könet"? Varför kvinnan påstås vara första könet framgår inte.

(Logga in för att skriva en kommentar)
Tidigare kommentarer/betyg

2010-01-09 15:12   Birgitta eriksson

Efter att ha sett "Stjärnorna på slottet" började jag fundera. Tilläggas bör att jag läst "fittstim" där Linda Skugge är en av författarna. Nyfikenheten fick mig att läsa Björn Ranelids "Kvinnan är första könet" och efter det, Linda Skugges recension. Delar av Björn Ranelids bok är erotiska, det beskriver en ung mans kärlek till en äldre kvinna MEN boken som helhet beskriver, i det här fallet Björn Ranelids respekt för kvinnan eller rättare sagt för dessa två kvinnor som på sitt sätt format han liv och tänkande. Att i en bokrecension gå till personangrepp är ett tydligt tecken på omognad. Att inleda densamma med åsikter om utseende förstärker bara min åsikt. I "fittstim" beskriver Linda om och om igen hur pojkarna hela tiden valde andra flickor, inte henne, från första klass och uppåt. Att välja att sänka någon annan offentligt för att man själv känner sig otillräcklig, i första hand som människa i andra hand som kvinna är otroligt oprofessionellt. I synnerhet om man tagit ett offentligt uppdrag i form av bokrecensent.
 

2005-10-19 19:00   Annika Karlsson

hahaha, fan vad jag garvade när den här "fejden" pågick som mest. Det är så pinsamt uppenbart att Ranelid känner sig provocerade och hotad av dig. Som du säger, hur många recenserar inte böcker extremt kritiskt och elakt? Man får väl ta smällen helt enkelt...om man verkligen vill vara författare. Och Ranelid verkar ju helt pantade som börjar gorma o gasta..om han är så mkt bättre borde han väl inte ta åt sig? *asg*