Efter Bobby och anabolakillen tävlar alla i att gasta högst om hur fina de själva är som DIREKT skulle anmäla och ingripa om de såg nåt barn som verkade fara illa. Ursula Berge skriver i DI att "Sådana som du och jag. Vi kan faktiskt se mer. Och vi borde anmäla mer."
Ja man ser en massa skumma saker dagligen där barn och dysfunktionella föräldrar är inblandade. Men det är klart man inte anmäler folk till soc. De man anmält lär ju på ett kick kunna klura ut vem som anmält eller så skvallrar nån kompis.
Och så får man själv ett helvete och blir orolig för sina egna barns säkerhet. Det är samma sak som att folk inte vågar vittna. Det är ju som att be om att få livet förstört.
Hörru Ursula, tryck ut den där ungen du har i magen först innan du uttalar dig. När du sitter med knytet i famnen och lipar så kommer din allra första instinkt vara, här anmäls INGEN, här gör jag allt för att skydda min egen bebis.

Man anmäler inte folk för att man inte vill få skit helt enkelt och för att man inte vill försätta sina egna barn i fara. Ser man nån som ser skum ut aktar man sig. Det är allt.Om den där anabolakillen bodde granne med mig, inte fan skulle jag våga anmäla hans familj till soc. Då skulle han ju nästa gång han snedtände plocka mig eller mina barn. Fullständigt livsfarligt.

Uppenbarligen visste många av anabolamannens vänner att han hade problem men ingen ingrep trots att de visste att han ofta var själv med en liten sexåring plus hade ett 12-årigt styvbarn. Och nu ska alla politiker ut och oja sig i pressen om mer resurser och Lex Bobby och gud vet allt. Men det kommer ju aldrig att ske, de skiter i våra barn och de skiter i de psykiskt sjuka. Det enda som är viktigt för dem är att själva bli ministrar. Märker de inte hur makthungern lyser i deras ögon?

Hur sunkigt är det inte att miljöpartiet kräver ministerposter för att regera med Persson? Ursäkta mig men extremt få svenskar vill se er i vår riksdag, varför i jösse namn tror ni att ni skulle få bli ministrar? Jag läste en stor intervju med Maria Wetterstrand i DN och fick en sån osympatisk bild av henne. Hon var förkyld, hennes ettåring var sjuk och hade inte sovit, trots det åkte hon till en fucking tevesoffa för att "försvara den gröna skatteväxlingen". Sen var det möte på möte hela dagen och sen hämtade hon en sjuk son på dagis (Maria, man lämnar inte in sjuka ungar på dagis!) och sen stressade hon till "kvällens Finlandsbåt".
Ja, det står bara så. Och då undrar man, åker hon till FINLAND varje kväll för att leva nåt slags samboliv med ungens pappa som är finne? Hur vettigt liv blir det för en ettåring?
Jag fasar för hur den där ettåringen röjer i den lilla hytten och måste äta frulle tillsammans med massa okända på nån sunkig buffé! Not OK. Maria Wetterstrand måste ju bli en trasa av ett sånt liv. Och där finns plats för en ettåring?

Det är nåt så djupt osympatiskt med mammor som är så där ministerkåta, som alla politiker som lämnar ungarna för att smöra för ministergubbar utomlands.
Sorry alla naiva människor. Politiker ser sitt arbete som vilket jobb som helst och de vill göra karriär. Och medan de karriär-kåtar sig så dödar psykiskt sjuka människor barn. Ingen bryr sig.