2003-10-04
Per Bjurman skriver i Aftonbladet om nya Broder Daniel-singeln:
”Den största popmusiken berättar, utan åthävor, allt vi behöver veta om livet på bara några få minuter. Just så fungerar Broder Daniels ’When we were winning’.”
”Henrik Berggren berättar om en tid när allting var lite enklare. När vi var sjutton och sprang längs gatorna om natten och ingen visste särskilt mycket om de nederlag som väntar oss alla längre fram. När vi vann.”
Vad är detta?
Andres Lokko är lika exalterad i Expressen:
”Det är en tonsatt novell som rymmer ett liv. En resa som börjar i en tid då allt var enkelt.”
”Tonsatt novell”! Vad är det som gör dessa medelålders män så upphetsade? Jag menar, singeln låter ju exakt som förut. Inget har hänt på fem år. På fem år!
Jag tycker mest det är sorgligt. Ett gäng 30-åriga (eller är de ännu äldre, åh hemska tanke) skriver en låt om hur underbart allt var förr. Är man 30 år och drömmer tillbaka till tonårstiden måste man leva ett pissliv. Stackars Broder Daniel.
Vad är det herrarna skriver egentligen? ”Allt vi behöver veta om livet” blablabla. Vad är det vi får veta om livet i Broder Daniels singel? ”Berättar om en tid när allting var lite enklare” VAD var enklare när man var 17?
Varför var det så härligt att springa omkring aspackad på stan? Det var ju fullkomligt vidrigt att jämt behöva vara så där jävla pissfull och inte ha koll på nånting och behöva känna sig så där desperat och olycklig.
Varför hyllar herrarna detta? Okej om Broder Daniel lyckats åstadkomma nåt nytt och spännande. Men singeln skulle kunna vara ett albumspår från 1996 och hur roligt är det?
Det är som de stannat av. Och så dyker Henrik Berggren upp igen fem år senare, fortfarande sminkad! Det är ju som om jag skulle hålla på och skriva ”saggeliten” i varje krönika och tjata om hur snygg Olle Ljungström är.
Antingen utvecklas man eller så lägger man av.
Andres Lokko skriver: ”Vi går ut i kväll. Jag är fortfarande ung. Livet väntar inte. Om de raderna – den insikten och tron – låter banala har du förmodligen aldrig begripit Broder Daniel.”
Jag har i allra högsta grad begripit Broder Daniel. Jag älskade Broder Daniel. Men de funkade bara när de VAR unga och Henrik Berggren kunde bära smink utan att verka fullständigt bananas och ha glitter och stjärnor i ansiktet och sjunga om Luke Skywalker.
Men allvarligt talat, hur kul är en Henrik Berggren i smink sjungandes sin falsksång och så är han en 30-årig tunnhårig MAN! Kom igen.
Henrik Berggren sjunger: “What have I done with my life, we could be anything.”
Tja, börja med att tvätta bort sminket.
Snälla nån, klipp er och skaffa er ett riktigt jobb plus familj och villa och Volvo.
Jag fyller 30 på torsdag. Tack. Tack. Tack. Tack för att jag slipper vara ung och dum i huvudet nåt mer.
Fotnot: För tio år sen skrev jag ofta ordet saggig i mina krönikor. Det betyder dålig och det var min vän Jonna Bergh som kom på det. Och varje vecka tjatade jag om hur snygg Olle Ljungström var.
Tidigare kommentarer/betyg
031004
Vänta lite nu. Sakta i backarna. ”Broder Daniel vinner fortfarande.” Gör de? Hur då?Per Bjurman skriver i Aftonbladet om nya Broder Daniel-singeln:
”Den största popmusiken berättar, utan åthävor, allt vi behöver veta om livet på bara några få minuter. Just så fungerar Broder Daniels ’When we were winning’.”
”Henrik Berggren berättar om en tid när allting var lite enklare. När vi var sjutton och sprang längs gatorna om natten och ingen visste särskilt mycket om de nederlag som väntar oss alla längre fram. När vi vann.”
Vad är detta?
Andres Lokko är lika exalterad i Expressen:
”Det är en tonsatt novell som rymmer ett liv. En resa som börjar i en tid då allt var enkelt.”
”Tonsatt novell”! Vad är det som gör dessa medelålders män så upphetsade? Jag menar, singeln låter ju exakt som förut. Inget har hänt på fem år. På fem år!
Jag tycker mest det är sorgligt. Ett gäng 30-åriga (eller är de ännu äldre, åh hemska tanke) skriver en låt om hur underbart allt var förr. Är man 30 år och drömmer tillbaka till tonårstiden måste man leva ett pissliv. Stackars Broder Daniel.
Vad är det herrarna skriver egentligen? ”Allt vi behöver veta om livet” blablabla. Vad är det vi får veta om livet i Broder Daniels singel? ”Berättar om en tid när allting var lite enklare” VAD var enklare när man var 17?
Varför var det så härligt att springa omkring aspackad på stan? Det var ju fullkomligt vidrigt att jämt behöva vara så där jävla pissfull och inte ha koll på nånting och behöva känna sig så där desperat och olycklig.
Varför hyllar herrarna detta? Okej om Broder Daniel lyckats åstadkomma nåt nytt och spännande. Men singeln skulle kunna vara ett albumspår från 1996 och hur roligt är det?
Det är som de stannat av. Och så dyker Henrik Berggren upp igen fem år senare, fortfarande sminkad! Det är ju som om jag skulle hålla på och skriva ”saggeliten” i varje krönika och tjata om hur snygg Olle Ljungström är.
Antingen utvecklas man eller så lägger man av.
Andres Lokko skriver: ”Vi går ut i kväll. Jag är fortfarande ung. Livet väntar inte. Om de raderna – den insikten och tron – låter banala har du förmodligen aldrig begripit Broder Daniel.”
Jag har i allra högsta grad begripit Broder Daniel. Jag älskade Broder Daniel. Men de funkade bara när de VAR unga och Henrik Berggren kunde bära smink utan att verka fullständigt bananas och ha glitter och stjärnor i ansiktet och sjunga om Luke Skywalker.
Men allvarligt talat, hur kul är en Henrik Berggren i smink sjungandes sin falsksång och så är han en 30-årig tunnhårig MAN! Kom igen.
Henrik Berggren sjunger: “What have I done with my life, we could be anything.”
Tja, börja med att tvätta bort sminket.
Snälla nån, klipp er och skaffa er ett riktigt jobb plus familj och villa och Volvo.
Jag fyller 30 på torsdag. Tack. Tack. Tack. Tack för att jag slipper vara ung och dum i huvudet nåt mer.
Fotnot: För tio år sen skrev jag ofta ordet saggig i mina krönikor. Det betyder dålig och det var min vän Jonna Bergh som kom på det. Och varje vecka tjatade jag om hur snygg Olle Ljungström var.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2007-02-21 17:09 nils POPPE
-
Att du kan dra åt helvete för broder daniel är bäst.. och du är en patetisk apa?
Foto: Ulrica Zwenge
