"Cred betalar inte mat och blöjor", säger Dogge angående att han gör reklam för cyklar. Dogge har fått så mycket skit att han känner sig manad att gå ut och försvara sig för att han ställer upp i reklamfilmer.
En ensamstående pappa som jobbar för att dra in pengar så att hans lilla dotter ska ha det bra, vad är det för fel på det? Var är det förkastliga? Ni som har dissat Dogge borde skämmas. Och Dogge borde inte ens gå ut och försvara sig, han borde stå över såna låga saker. Han borde bara tänka långfingret åt alla som verkligen inte fattar nånting. Långfingret till alla som är så helt sjukt verklighetsfrånvända att de inte förstår hur livet funkar. Sen när handlar livet om att man ska ha cred?

Vad betyder cred? Är man inte helt dum i huvudet om man bryr sig om så oviktiga saker som cred?
En annan pappa har gått ut till Dogges försvar, nämligen Petter. Men Petter tillhör de ängsliga som ändå måste reservera sig lite. Han säger om Dogge: "Han är en väldigt charmig person och kommer undan med det. Jag tycker att han har gjort en cool grej." "Kommer undan med det"? Hur menar Petter då? Varför ska han komma undan med det?

På frågan om Petter skulle kunna göra nåt liknande som det Dogge gjort svarar han: "Jag har ett varumärke. Hittar jag något som går ihop med mitt kreativa tänk så visst."
Och Dogge har inget varumärke eller kreativt tänk då eller? Skulle Petter hellre låta sonen svälta än att göra nåt som inte gick ihop med hans "kreativa tänk" och som skulle sabba hans "varumärke"?
Petter, vissa har inget val, vissa kan inte hålla på att snobba sig så där, vissa behöver pengar punkt slut, barnen behöver mat och kläder.
Död åt all bullshit, tack. Döda myten om att den bästa konstnären är den som är fattigast. Jag tycker att de som begåvats med att kunna dra in mycket cash på kort tid är minst lika begåvade de.

Vem är mest patetisk, en ensamförsörjande pappa som gör reklamfilm för att försörja sin lilla dotter eller överåriga barnlösa 40-åringar som drar omkring på skivbörsar för att leta efter den "mest fantastiska popsingeln på tre minuter som nånsin spelats in"?
Vem är mest patetisk, en pappa som tjänar pengar till sin familj, skit samma på vilket sätt, eller en 40-årig man som inte tjänar nånting för att han följer nåt slags oskriven lag om vad som ger cred eller inte?
Det mest patetiska jag vet är överåriga karlar som springer omkring som yra höns och letar vinylskivor. Det är dessa män som borde få skit, och inte såna som Dogge.
Heja Dogge som tar sitt ansvar som farsa och som ser till att fixa cash. Bu för snobb-Andres Lokko som dissade Dogge i en krönika.

Vad fan tror Andres, hur tror han att det är att ha barn? Det är ju mer patetiskt att vara 40 och romantisera sitt val av att bo i London för att man kan köpa grönsaker på Portobello i stället för Konsum, se sina popidoler på gatan och köpa sunkiga gamla vinyler på Rough trade eller vad fan skivaffären nu heter som han jämt hänger på.
De sanna hjältarna är de som försörjer sina barn, inte de som försöker leva som tonåringar tills de är 80 bast.