2003-08-23
May day may day, Armageddon Armageddon.
På nyheterna säger de angående svältkrisen i Etiopien att från det att solen går upp väntas det hårt arbete för alla. Och så visas bilder på kvinnor med bebisar i sjalar.
Kvinnorna hugger med nåt slags hackor i den snustorra marken. Små barn bär en massa tunga grejer. Tunnor med säd eller nåt.
Själv hade jag dött efter en enda dag. Nej, jag skulle bli sängliggande efter en dag och mina barn skulle få gå vind för våg utan mat, åh hemska tanke. Det var själva fan att vara svag. Jag är sån jävla svag svag mamma.
Men jag försöker tänka på mor Sofi i Moa Martinssons "Kvinnor och äppelträd". Mor Sofi fick 15 barn. Jag tror jag går till höskullen i natt, det är dags. Så säger hon och så föder hon ensam.
Det är no big deal för mor Sofi. För mig är allt en big deal.
Själv gnäller jag, buhuhu, may day may day, Armageddon Armageddon, jag fick ligga där med värkar innan de gjorde kejsarsnittet och så tänker jag på dem som fick opereras utan bedövning under Irakkriget. Jag bara, buhuhu, may day may day, Armageddon Armageddon, jag är så trött, och så tänker jag på kvinnor som måste fly med sina barn, bebis plus äldre syskon, de måste vandra i dygn utan mat och alla är sjuka. Skärp dig för fan Linda. Tänk på mor Sofi och Sally och Ellen i Kvinnor och äppelträd. Buhuhu, may day may day, Armageddon Armageddon, det är sån storesysterskris här hemma.
Tänk på Sally! Sally med de vackra barnen och Ellen med sönerna. Sally som föder ensam på natten när de andra barnen sover.
Hon lägger sig på lite trasor på golvet och föder själv. Mannen super och sitter i finkan. Sally klarar allt själv. Sally läser på nätterna när barnen sover. Själv slocknar jag vid nio.
Inte fanns det mammaledighet förr i tiden. Det fanns ingen mammaledighet för bondmororna. Det var bara upp och mjölka, ungen fick hänga med.
Jag har bondmoran som förebild. Det är bara upp och skriva, ungen får ligga i sele.
Jag bara buhuhu, may day may day, Armageddon Armageddon, jag har så himla ont i magen, kan ni komma och leka med mina barn, kom hit till min lyxiga innerstadstrea, sen ser jag på nyheterna där en kvinna i Liberia sitter med alla sina barn, vi har ingenting säger hon, det är outhärdligt, skärp dig Linda.
Så fortsätter mitt lyxliv, ett liv i lyx lyx lyx där jag bara klagar och nojar och gnäller över skitsaker och har lyxproblem tills det blir may day may day, Armageddon Armageddon på riktigt då en lastbil tycker att det är okej att byta fil rätt på mig på motorvägen. En vanlig dag då jag kör min lilla bebisflicka och en lastbil prejar rätt in i sidan där hon sitter och vi slår runt och allt kunde gå i tusen bitar på en sekund.
Tack alla ni fantastiska människor som stannade och hjälpte oss. Särskilt ni två kvinnor, du som tog hand om min bebisflicka och du som tog hand om mig.
Och tack alla ni snälla på Astrid Lindgrens barnakut. Tack tack tack.
030823
Jag har kompisar som sitter i bilar med sina barn i famnen, helt oskyddade och många ammar sina barn medan bilen åker. Ni får inte göra så!May day may day, Armageddon Armageddon.
På nyheterna säger de angående svältkrisen i Etiopien att från det att solen går upp väntas det hårt arbete för alla. Och så visas bilder på kvinnor med bebisar i sjalar.
Kvinnorna hugger med nåt slags hackor i den snustorra marken. Små barn bär en massa tunga grejer. Tunnor med säd eller nåt.
Själv hade jag dött efter en enda dag. Nej, jag skulle bli sängliggande efter en dag och mina barn skulle få gå vind för våg utan mat, åh hemska tanke. Det var själva fan att vara svag. Jag är sån jävla svag svag mamma.
Men jag försöker tänka på mor Sofi i Moa Martinssons "Kvinnor och äppelträd". Mor Sofi fick 15 barn. Jag tror jag går till höskullen i natt, det är dags. Så säger hon och så föder hon ensam.
Det är no big deal för mor Sofi. För mig är allt en big deal.
Själv gnäller jag, buhuhu, may day may day, Armageddon Armageddon, jag fick ligga där med värkar innan de gjorde kejsarsnittet och så tänker jag på dem som fick opereras utan bedövning under Irakkriget. Jag bara, buhuhu, may day may day, Armageddon Armageddon, jag är så trött, och så tänker jag på kvinnor som måste fly med sina barn, bebis plus äldre syskon, de måste vandra i dygn utan mat och alla är sjuka. Skärp dig för fan Linda. Tänk på mor Sofi och Sally och Ellen i Kvinnor och äppelträd. Buhuhu, may day may day, Armageddon Armageddon, det är sån storesysterskris här hemma.
Tänk på Sally! Sally med de vackra barnen och Ellen med sönerna. Sally som föder ensam på natten när de andra barnen sover.
Hon lägger sig på lite trasor på golvet och föder själv. Mannen super och sitter i finkan. Sally klarar allt själv. Sally läser på nätterna när barnen sover. Själv slocknar jag vid nio.
Inte fanns det mammaledighet förr i tiden. Det fanns ingen mammaledighet för bondmororna. Det var bara upp och mjölka, ungen fick hänga med.
Jag har bondmoran som förebild. Det är bara upp och skriva, ungen får ligga i sele.
Jag bara buhuhu, may day may day, Armageddon Armageddon, jag har så himla ont i magen, kan ni komma och leka med mina barn, kom hit till min lyxiga innerstadstrea, sen ser jag på nyheterna där en kvinna i Liberia sitter med alla sina barn, vi har ingenting säger hon, det är outhärdligt, skärp dig Linda.
Så fortsätter mitt lyxliv, ett liv i lyx lyx lyx där jag bara klagar och nojar och gnäller över skitsaker och har lyxproblem tills det blir may day may day, Armageddon Armageddon på riktigt då en lastbil tycker att det är okej att byta fil rätt på mig på motorvägen. En vanlig dag då jag kör min lilla bebisflicka och en lastbil prejar rätt in i sidan där hon sitter och vi slår runt och allt kunde gå i tusen bitar på en sekund.
Tack alla ni fantastiska människor som stannade och hjälpte oss. Särskilt ni två kvinnor, du som tog hand om min bebisflicka och du som tog hand om mig.
Och tack alla ni snälla på Astrid Lindgrens barnakut. Tack tack tack.
Foto: Ulrica Zwenge
