I skrivande stund är det minusgrader och lätt snöfall. Barnen har växt ur sina vinterkläder. Den stora tjejen måste pressa ner fötterna i alldeles för små vinterkängor. Makan till vantarna är borta. Alla varma sockor är borta eller för små. Det finns ingen chans i världen att jag köper nya vinterkläder nu. Som då är urvuxna till nästa vinter.
Vissa kallar det Reimabrottning, men här har vi inget Reimatec. Här har vi simpel H&M och urvuxna Pop. Här har vi H&M-brottning och gallskrik efter cykel och vår.
Sjukdomarna har varit obarmhärtiga. Snoret och geggan i ögonen vägrar att lämna oss.
Om ett par dagar är det vårdagjämning och om en vecka får vi sommartid, men snön är en meter djup. Sjöarna är bottenfrusna. Snön ligger över en meter djup där jag ska sätta doftkaprifol och bygga en spaljé med slingerväxter. Hur blir det med min utomhusskrivarplats nu? Antagligen borde jag ha satt buskarna i höstas.
Hallå, våren, varför gör du så här mot oss, varför har du övergivit oss? Det var inte sinnessjukdom som tog Sylvia Plaths liv vårvintern 1963, det var polarvintern. Människor blir desperata av kyla och is.

I tidningen står det att detta är den kallaste våren sen 1942. Nästa vecka kommer kylan igen. Det blir nog ingen vår i år.
Hela det här landet får en vecka till, sen slutar jag heja på Sverige i fotboll och hockey och allting. Jag kommer heja på nåt riktigt varmt land, Brasilien, i fotbolls-VM. Härmed avsäger jag mig mitt svenska medborgarskap.


DAGENS RÄTT
  • Ge kungen pengarna han vill ha till Vickans bröllop, låt hennes klänning kosta en mille. Så kommer svenskarna vilja rösta bort dem sen.


    • DAGENS FEL

  • Sänk inte Anitras lön! Hur ska de då ha råd med sina helt sinnessjuka amorteringar?