2003-06-07
Jag hinner inte lära mig hur de funkar. Jag hinner bara hålla huvudet över vattenytan. Jag klarar att skriva en text och maila iväg den. Jag hinner inte fibbla med annat i datorn. När skulle det ske undrar jag?
”Kvinna, du är en kratta på teknik”, skrev Aftonbladet nyligen. ”Hon gör som man har gjort i alla tider – han testar praktiska prylar.”
Måhända för att han har mer pengar att röra sig med? Mer pengar och mer TID bör kanske tilläggas. Enligt Boel Berner, professor i tekniksociologi vid Linköpings universitet, så är det viktigare för kvinnliga uppfinnare att hitta en nyttig lösning på ett konkret problem som de själva upptäckt medan männen är mer intresserade av själva tekniken.
Eftersom kvinnorna oftast städar och plockar så finns det ingen extra tid till att försöka lära sig all ny teknik. Det finns ingen energi kvar.
Det finns inte på kartan att jag ska hinna sitta ner ostörd för att i lugn och ro lära mig att bränna CD:s och maila iväg bilder och lägga upp bilder på hemsidor eller lägga upp ett fotoalbum på datorn.
Så fort barnen sover jobbar jag. Den tid jag har måste minutiöst läggas på arbete. På att skriva och läsa en enorm mängd böcker och tidningar och kolla nyheter på teve. Inte fan kan jag sitta och lära mig olika datorprogram då. Och eftersom jag är så trött och stressad skulle inget av det jag lärt mig stanna i huvudet. Jag skulle behöva ta en massa anteckningar, ”gå in i start, och sen till… ja, vad det nu heter… och sen…” Hjälp, stanna stanna, jag hinner inte, jag fattar inte, jag kommer inte komma ihåg detta…
En kompis som lånade min dator höll på att garva på sig, ”du använder ju datorn på samma gammeldags sätt som min mamma, som inte ens kan bifoga filer, HAHAHA!”
”Men jag kan faktiskt bifoga texter”, piper jag.
”Men du kan inte maila bilder eller spara dem, eller hur?”
Okej då, jag är som en sån där old people som har no clue när det kommer till mobiler och datorer.
Jag använder datorn som en skrivmaskin, jag skriver mina texter och jag kan maila iväg dem, ungefär så… Kan inte en enda finess, kan inte ens word, kan ingenting…
Det är som ett moment 22. Jag skulle behöva lära mig alla dessa tekniska finesser för att det skulle underlätta mitt jobb och min vardag men jag har inte tid att lära mig det. Det kommer ständigt nya apparater och jag inser med fasa – hur ska jag nånsin hinna ikapp? Jag vill inte bli en sån där OMODERN människa!
Om jag får önska så vill jag ha en tidsmaskin. Som ger mig extra tid att sätta mig in i hur alla nya maskiner funkar. Som gör mig lite modern.
030607
Hjälp, tekniken har sprungit förbi mig! Jag som tyckte jag hade lite koll… för ett par år sen… Jag börjar känna mig som min mamma. Jag får panik av alla nya apparater. Alla tuffa mobiler som man kan ta kort med och sända iväg, alla coola digitalkameror, datorer och dvd. Särskilt dvd:n, varför kan man inte bara trycka på play?! Varför uppfinna en pryl som har en playknapp men som sen inte funkar som en hederlig gammal playknapp?! Vi vill ha apparater som har play och stop och så är det bra sen. Är det för mycket begärt?Jag hinner inte lära mig hur de funkar. Jag hinner bara hålla huvudet över vattenytan. Jag klarar att skriva en text och maila iväg den. Jag hinner inte fibbla med annat i datorn. När skulle det ske undrar jag?
”Kvinna, du är en kratta på teknik”, skrev Aftonbladet nyligen. ”Hon gör som man har gjort i alla tider – han testar praktiska prylar.”
Måhända för att han har mer pengar att röra sig med? Mer pengar och mer TID bör kanske tilläggas. Enligt Boel Berner, professor i tekniksociologi vid Linköpings universitet, så är det viktigare för kvinnliga uppfinnare att hitta en nyttig lösning på ett konkret problem som de själva upptäckt medan männen är mer intresserade av själva tekniken.
Eftersom kvinnorna oftast städar och plockar så finns det ingen extra tid till att försöka lära sig all ny teknik. Det finns ingen energi kvar.
Det finns inte på kartan att jag ska hinna sitta ner ostörd för att i lugn och ro lära mig att bränna CD:s och maila iväg bilder och lägga upp bilder på hemsidor eller lägga upp ett fotoalbum på datorn.
Så fort barnen sover jobbar jag. Den tid jag har måste minutiöst läggas på arbete. På att skriva och läsa en enorm mängd böcker och tidningar och kolla nyheter på teve. Inte fan kan jag sitta och lära mig olika datorprogram då. Och eftersom jag är så trött och stressad skulle inget av det jag lärt mig stanna i huvudet. Jag skulle behöva ta en massa anteckningar, ”gå in i start, och sen till… ja, vad det nu heter… och sen…” Hjälp, stanna stanna, jag hinner inte, jag fattar inte, jag kommer inte komma ihåg detta…
En kompis som lånade min dator höll på att garva på sig, ”du använder ju datorn på samma gammeldags sätt som min mamma, som inte ens kan bifoga filer, HAHAHA!”
”Men jag kan faktiskt bifoga texter”, piper jag.
”Men du kan inte maila bilder eller spara dem, eller hur?”
Okej då, jag är som en sån där old people som har no clue när det kommer till mobiler och datorer.
Jag använder datorn som en skrivmaskin, jag skriver mina texter och jag kan maila iväg dem, ungefär så… Kan inte en enda finess, kan inte ens word, kan ingenting…
Det är som ett moment 22. Jag skulle behöva lära mig alla dessa tekniska finesser för att det skulle underlätta mitt jobb och min vardag men jag har inte tid att lära mig det. Det kommer ständigt nya apparater och jag inser med fasa – hur ska jag nånsin hinna ikapp? Jag vill inte bli en sån där OMODERN människa!
Om jag får önska så vill jag ha en tidsmaskin. Som ger mig extra tid att sätta mig in i hur alla nya maskiner funkar. Som gör mig lite modern.
Foto: Ulrica Zwenge
