Linda Skugge

Arkivet

Magasinet Neo

Senast inlagt:

Gräv där du står och gör det nu! skriver författaren Bella Linde i förordet till den vackra boken Rätt ur jorden – handbok i självhushållning. Känner ni det också, visst lockar det! Något enormt pockar det och drar. Hela kroppen vill ha det där. Det är något så magiskt med självständigheten, friheten, oberoendet.

Jag som är någotsånär generationskamrat med författaren och fotografen känner så väl igen det som Bella Linde skriver om att det lyxigaste vi som barn visste var gröna ärter på burk. Vad beror det på att vi som älskade fruktfri fruktkräm i påse nu plötsligt porrar ner oss så totalt över tanken på att bli helt självförsörjande? Linda Skugge recension Bella Linde, Lena Granefelt Rätt ur jorden Neo nr 5 2014 citat

Varför vill vi så gärna själva bestämma över vår tid? Inte vara löneslavar åt någon annan?

Nå, vad krävs då för att kunna bli helt självförsörjande på grönsaker? Jo, 500 kvadratmeter mark räcker för att förse en familj på två vuxna och två tonåringar med grönsaker under ett helt år. En genomsnittlig villatomt i en storstad är mellan 500 och 900 kvadrat. Till och med en kolonilott på 250 kvadrat räcker långt.

I texten ”Snörstumpen – ett enkelt exempel på omställning” övertygar Bella Linde starkt då hon beslutar sig för att spara snöret som surrade fast blommorna på midsommarstången. Hon iddes inte längre lägga tid på att arbeta och tjäna in pengar till snöret plus lägga ännu mer tid på att åka och handla (snöret) som sedan bara skulle brännas. Det kändes plötsligt så absurt – varpå snöret sparades och senare användes till att binda upp tomaterna i växthuset.

Så vad är det vi egentligen lägger tid på? Är det saker vi verkligen vill göra? Känns de meningsfulla?

Själv blastar jag mycket hellre av potatis och täcker den med isolerande material än ägnar mig åt att kallsälja till folk som ändå inte är intresserade. Jag gröngödslar gärna tack. Jag lär mig hellre allt om djupsängsodling än researchar saker som bara får mig att må fysiskt illa. Jag skriver hellre i min såkalender än i min möteskalender, eftersom växterna aldrig är nedlåtande, oförskämda, okunniga som tyvärr alltför många kunder är.

Min fiende blir kvickrot, knölklocka, åkertistel och fräken. De är mycket mer välkomna än företag som sätter i system att aldrig någonsin betala fakturorna. Eller de som bjuder in till möte och sedan bara ser mötet som ett gratis inspirationsmöte – de hade aldrig tänkt köpa ens tjänster utan bara velat utnyttja en.

Intressant är också att läsa om naturens skafferi och vad man kan och framför allt inte kan äta ute i naturen. Till exempel så vet jag nu att Sveriges tre giftigaste växter heter sprängört, vildpersilja och odört. Just odört förlamar andningsmuskulaturen och orsakar kvävning fastän medvetandet är intakt. Ett ovanligt otäckt sätt att döda någon. I en deckare alltså.

Rätt ur jorden inspirerar och gör en på riktigt gott humör. Livet när det är som mest meningsfullt.

Artikeln publicerad i Neo #5 – 2014.

Expressenkrönikor

- 2015

- 2014

- 1998

- 1999

- 2000

- 2001

- 2002

- 2003

- 2004

- 2005

- 2006

- 2007

- Linda&Leo
Linda Skugge och Leo Lagercrantz skriver om veckans hetaste samtalsämnen
- 2008

Hela Hälsningland

Senast inlagt:

Det som fängslar mest hos de äldre författarkvinnorna är alla män de skriver om i biografierna.

Kerstin Thorvall är så klart nummer ett med boken Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Margareta Strömstedt kommer inte långt efter med sin Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte, där hon beskriver hur hon gnider sig mot okända män i tunnelbanan så att hon får orgasm.

Yvonne Hirdman ligger heller inte på latsidan i biografin Medan jag var ung. Det är ständigt nya förälskelser.

Agneta Pleijel skriver i nya biografin Spådomen: “Att slingra sig ur de oupphörliga sexuella kraven – det var som att gå genom en tät häck av fordringar – men utan att såra. (-) Ett evigt käxande och tjatande från män som inte tålde att bli avvisade.”

Det är så fascinerande med alla dessa kvinnor som tvingats avvisa så många män under sina liv. Undrar hur Pleijel & co:s livshistoria blivit om de var sådana som inte lockade en enda man.

Jag har haft noll (0) män som varit på mig och tjatat och mitt liv är så långt ifrån dessa författare att det blir helt exotiskt att läsa dem.

Suzanne Brøgger är så klart i en klass för sig med sexorgier i Thailand som femtonåring med dubbelt så gamla män, erotisk brevväxling med säd i, sex per annons, onanibilder i pressen. I dagboken skriver hon att hon skjuter upp mensen och ”tar en hor-vecka. Hon känner att hon inte kan göra annat när alla män väntar på henne.”

Brøgger har varit till stor hjälp när jag försökt formulera varför jag älskar familjen så mycket. Det är för att SLIPPA ”den fria kärleken”. För oss som aldrig blev valda är den fria kärleken en mardröm. För oss är kärnfamilj och barn det enda alternativet då vi slipper befinna oss ute i den så kallade friheten och plågas av nederlag på nederlag. Att aldrig vara tillräckligt intressant sätter sina spår. Tillsammans med våra barn får vi uppleva ett lugn, livet får en mening och vi får kärlek.

Jag älskar Brøgger allra mest för hennes kamp emot det ”naturliga” och ”normala” och att hon beskriver sin ”terrormetod” som färgkrita. Mörklila ända upp till brynen, brandgult på kinderna och självlysande vita läppar.

”Jag har använt mig själv till vadsomhelst för att bli vemsomhelst”, skriver hon och lägger till ”det gäller att väcka anstöt”. Hon är en av dem som går i den motsatta riktningen.

Enligt Brøgger är all sorts sexualitet och alla sätt att leva rätt och det tolkar jag som att det är okej att leva i en kärnfamilj, så som Brøgger själv gjort de senaste trettio åren och inte tillåtit någon att fota eller nämna hennes man och barn.


Just nu läser jag:

Ingrid Hedström: Måltavla

Brandon Sanderson: Sista Riket

Spencer Madsen: You can make anything sad

Bäst just nu:

Alt lit-trenden i New York.

Göteborgsposten

Senast inlagt:

Det var länge sedan det sved så att behöva lämna tillbaka en bok till biblioteket som Thomas Bernhards Självbiografierna (en svit om fem självbiografiska böcker). Jag har tummat och ömt vårdat och läst och läst om de nästan femhundra sidorna. Jag ville inte lämna den ifrån mig. Varför väntade jag så länge med att läsa den här fantastiska människan som tycker att livet är ett verkställande av ett straff och är helt omöjlig att inte älska? Alla människor som maniskt måste gå ”i den motsatta riktningen” älskar jag förbehållslöst. Alla människor som maniskt och fler än tjugo gånger i en och samma text skriver att han tänker gå ”i den motsatta riktningen” älskar jag.

Den österrikiske Thomas Bernhard beskriver skolan som att skicka barn till fördärvet.

Att gå till skolan är som att gå till sin egen avrättning och barnen knäcks i skolan och att lärarna gör barnen till nedriga, gemena och avskyvärda vidunder. I skolan hittade han inte en enda person att bli vän med och när han tiggde och bad om deras vänskap stötte de bort honom. Det gjorde att han gick runt på stan och grät. Han skriver ”Om jag ändå fick dö! var min oavbrutna tanke”.

Det påminner om Kurts dagboksanteckningar vi får ta del av i dokumentären Montage of Heck. Jag tror att Kurt Cobain hade älskat Thomas Bernhard om han hittat honom. Ledordet för Bernhards författarskap känns väldigt mycket Kurt Cobain: ”En individ som känner sig utestängd från allt integrerar sig mödosamt i en gemenskap med andra människor.”

Det är sött att se den ilskne lille killen som var Kurt framför sig. Den första konsert han såg var Black Flag men nä han var jätteförbannad ändå. I hans föreställningsvärld fanns nog inte hur det kunnat vara om han fötts i, säg, Knäckebrohult i Sverige. Där hade han fått nöja sig med Herreys.

Kurts dröm om ett eget punkband som skulle heta Organized confusion var inte så långt borta. Kurt har sagt ”thanks to unencouraging parents everywhere for giving their children the will to show them up”.

Thomas Bernhard hade sin morfar att tacka för hela sitt författarskap. Morfadern tog sig an den lille Thomas och de gick på långa promenader där endast morfadern fick tala och han lärde upp barnbarnet i hur man ser på världen med dystrast möjliga blick. Kurt drog sig undan från alla och flyttade in under den där bron och lyssnade på band som Mudhoney, Tad, Venom, Soundgarden, Blondie, Psychedelic Furs och Melvins. Likt Bernhard hade ingen lärt honom att se positivt på något i livet. Han tänkte nog aldrig på att majoriteten inte ens hade tillgång till de där coola banden som inspirerade honom och gjorde honom både rik och framgångsrik.

Jag är säker på att Kurt dött vad han än företagit sig eftersom han var en sådan som kämpade emot allt, han var en sådan som vad som än hände, likt Bernhard, måste gå i den motsatta riktningen.

Jönköpingsposten

Senast inlagt:

Christine Falkenlands nya roman "Spjärna mot udden" kan läsas som en skräckbok om kvinnligt åldrande. Poeten Eva är en kvinna med kraftigt sjunkande östrogenhalt och som medicinerar för något som vi aldrig får reda på vad det är. SSRI som dämpande mot skenande klimakterieångest?

Evas liv rinner sakta ut i sanden på den spanska stranden. Inuti henne är det krig. Ingen vill ha henne, vad är hon då, ingenting? Hon ser detta som sin sista sommar. Hennes sista säsong.

Om man får ge ett enda råd till unga tjejer så är det lägg inte hela er energi på att attrahera män. Blir du hon som bara känner att hon lever då hon behagar män så blir du som gammal kvinnan Falkenland skriver om, en grogghagga som släpper loss till rytmer som är helt främmande för din generation. Ryckighet, otakt, en frånvaro av kroppsliga gränser, ett snedsteg på en platåklack. Som måste använda vattenfast smink för att det inte ska rinna av hennes lösa, hala ansikte.

"Spjärna mot udden" borde läsas i förebyggande syfte av alla tonårstjejer, gärna med tillhörande diskussionsunderlag.

Varför är det för kvinnor så ofta livsavgörande att bli sedd av män?

Varför kan det vara en bedrift eller ett mål att bli åtrådd?

Varför har kvinnor så svårt att vara helt självständiga?

Varför ligger kvinnors hela identitet så ofta i männens blickar?

Varför är Eva så olycklig? Hur skulle Eva kunna må bättre?

Vill du som femtioåring bli ett snedsteg på en platåklack? Vad gör du för att förhindra detta?

Varför ska det göra så ont och vara så fult att åldras och bli ensam? undrar Eva i dödsångest.

Naturligtvis gäller detta män lika mycket som kvinnor. Den manliga grogghaggan är han som raggar upp tjejer i sina döttrars ålder, som hänger på krogen tillsammans med ungdomar, som inte finner ro i åldrandet.

Ro finner man om man gör det enda rätta, umgås med andra kvinnor (nu senast hade jag ett fantastiskt bra samtal med tidningskvinnan Carina Nunstedt som avslutade med att ge mig en komplimang som gjorde mig helt tårögd), läsa kvinnliga författare (Sylvia Plath och Anne Sexton), se spännande kvinnoporträtt på film och teve (Holly Hunter i Top of the lake och Brienne i Game of thrones), lyfta andra kvinnor (älskar mest av alla Martina Montelius och Unni Drougge).

Vi har ingen sista säsong, vår säsong bara pågår.

Både Christine Falkenland och hennes poet Eva är mer än välkomna i vårt gäng. Vi som aldrig eller slutat behaga. Livet blir så mycket mer meningsfullt när man slipper bry sig om hur man ser ut och aldrig behagar någon (man) överhuvudtaget.


Linda Skugge just nu

Bäst: Samwell Tarly i Game of thrones när han säger Im not nothing anymore.

Läser: Christine Falkenland: Blodbok

Nils Uddenberg: Gubbe och katt en kärlekshistoria

Siri Hustvedt: Den skakande kvinnan

Icakuririen

Senast inlagt:

Steve Biddulphs Raising girls från 2013 dök upp i mitt sociala medier-flöde. Någon skrev ”tjejer växer upp för fort, vårt arton är deras fjorton” och refererade till boken.

Har de som skriver så egna tonåringar i högstadiet och har de läst Steve Biddulphs bok? Jag som tyvärr lagt ner dyrbar tid och läst Raising girls vet att han är en mörkerman som tycker att unga tjejer ska vänta med sex och gärna ha så få olika sexpartners som möjligt.

Internet är livsfarligt och det viktigaste man kan ge sin tonårsdotter är en egen hörna där hon får sitta och pyssla, klippa och klistra (!) Trygg är ett återkommande ord i boken. Vi föräldrar har enligt Biddulph rätt att läsa våra döttrars sms (så att de inte skickar porr-sms till killar). Vi betalar deras telefonräkningar, alltså äger vi deras telefoner. Att kränka sina barns privatliv är alltså tryggt. Biddulph tycker att en ”naturlig” födsel är bäst och dessutom mår barnet bäst av att vara hemma och gosa med mamma i tre år.

Vidare ska man lära sina yngre döttrar ett kodord så att hon om hon vill bli hämtad från någon kompis kan säga ”jag såg en örn idag” istället för ”jag vill komma hem”.

Raising Girls är bland det sämsta jag läst. Det värsta du kan göra mot en flicka är att ge henne en skyddad uppväxt. Det bästa är total öppenhet och tid. Du ska säga till henne att vad hon än gör så står du upp för henne. Du ska uppmuntra henne i allt.

Snarare är det tvärtom: deras arton är vårat fjorton. Curlandet har inget slut. Sextonåringar får inte gå ensamma hem i mörker och de ska hämtas och lämnas överallt och då ända fram till dörren. De behöver inte hämta eller passa småsyskon. Föräldrarna arrangerar disko till barnen i sexan! Dagens tonåringar är som handlingsförlamade jättebebisar.

På min tid lämnades vi vind för våg från tolv års ålder. Får jag åka buss till en annan stad och se Depeche Mode? Javisst! Jag är sexton år och tänkte åka till London med en kompis, okej? Ha det så kul!

Är det något barnen lider av så är det föräldrarnas telefonberoende. Föräldrarna tittar på sina telefoner istället för att se sina barn. Barn behöver bli bekräftade av sina föräldrar.

”Men det som drev mig, det som jag försökte säga till min mamma var: Jag duger.”
Så sa skivbolagsmannen Alan McGee om varför han startade skivbolaget Creation. Allt gick ut på att mamma skulle se att han också kunde. Tyvärr så dog hans mamma innan han blev framgångsrik.

SvD Näringsliv

Senast inlagt:

Julgransförsäljningen tvärdog i januari 2009 och har varit stendöd sedan dess. Sömngångarreceptet är ett stimulanspaket. Låt någon flashig pr-byrå tänka ut en kampanj som kan kickstarta granförsäljningen: varför inte en gran till midsommar? Granen är ju redan grön och behöver inte kläs med löv och dansa kring granen kan vi ju.

Nu är det inte så konstigt att vissa branscher upplever en svacka efter en extrem köpfest, påeldade av bankerna som vräkt ut pengar. Om man just har varit på en massa glöggpartyn kanske man är trött på pepparkakor och ligger lågt med glöggen.

Sedan århundraden har framgångsrika samhällen stimulerat unga entreprenörer.

Då jordbruk var huvudnäringen gällde det att uppmuntra unga människor att bryta ny mark i obygden. Den viktigaste stimulansåtgärden var skattebefrielse i ett antal år.

I dag handlar entreprenörskap om annat än nyodlingsverksamhet men värdet av skattebefrielse är oförändrat. Entreprenörer är vår tids nybyggare. Men inte får vi några stimulanspaket som funkar.

För min del behöver jag främst stöd i vardagen.

Jag förväntas hinna barn, hus, bil, trädgård, mat, skjutsa barn och att driva upp ett antal bolag. Ja vi anställer folk. Blir det lättare att köpa hushållstjänster så växer vi så att vi kan anställa ännu fler.

Sedan kommer det här med utlandslansering. Det krävs otroligt mycket av ett bolag som vill ut i världen.

Att få in riskkapital tar ofta ett halvårs heltidsarbete. Vilket litet bolag har de resurserna?

Almi kräver en hel rapport.

Gör det avdragsgillt att vara affärsängel. Det är nummer ett på min önskelista.

Vad säger Maud Olofsson?

Hur kan man via politiska åtgärder stötta små-företagare nu i lågkonjunkturen?

”Med alla de insatser vi gör. Sänka kostnader för att anställa, möjligheten att skjuta upp sina skatteinbetalningar, enklare att få lån och krediter med mera. I grund och botten handlar det om att få finanssystemen att börja fungera normalt igen så att utlåningen kommer igång, då kan också efterfrågan och konjunkturen vända. 

En lågkonjunktur kan också vara tillfälle att utveckla nya affärsidéer och tjänster.”

Hur ska man få unga tjejer och killar att våga starta företag/bli entreprenörer?

”Det handlar om att se ungas affärsidéer som ibland kan vara någonting helt annat än de idéer som min generation har tänkt ut. De innovationsmiljöer som vi har i Sverige i dag är mer anpassade för äldre människor – där har vi en jätteutmaning. Vi satsar också mer på Ung företagsamhet och andra projekt för att få unga att upptäcka företagandet i skolan. Jag tror att det bor en entreprenör i varje människa och det ska samhället stödja. I dag får alla lära sig i skolan hur man blir anställd – jag vill att det ska vara lika självklart att få kunskaper och lust för att bli entreprenör och företagare.”

Jag har företagarvänner som fått hela sina beställningar från återförsäljare i retur för att de blir vettskrämda när politikerna går ut och säger att finanskrisen är mycket allvarlig och att alla måste hjälpas åt för att landet ska komma på fötter igen.

Maud, du tror inte att ni skrämmer småföretag till döds? Risken är ju att ni dödar hela näringslivet. Det kommer aldrig mer säljas en julgran, ni politiker utlyser en självmordsepidemi bland julgransförsäljarna.

”Krisen är allvarlig men jag är övertygad om att vi också behöver hopp och framtidstro. Politikers uppgift är inte att skrämmas i onödan. Vi måste se de möjligheter som krisen kan innebära. Det är bara genom att våga blicka framåt och fortsätta genomföra reformer som är bra för företagen och jobben som Sverige kommer att bli vinnare när det vänder.”

Snart är det jul igen!

Då vänder det.

CHIC

Senast inlagt:

Jag är en 36-årig trebarnsmamma som inte riktigt fått till det här med mens. Man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig hantera detta vid det här laget. Men jag tycker det är så sjukt jobbigt att man inte vet när den kommer. Och man kan ju ge sig fan på att det är menskänning på gång just den dagen då man ska ha långmöte ute i tjotahejti. Ska man då ha binda (för trosskydd räcker ju inte långt) just in case? Tampong vågar jag inte ha i fall att, det är ju som att be om svamp och torra slemhinnor alldeles i onödan. Men att springa med en tom binda… känns ju så där.
Och somrarna är ena långa plågor, man hinner med minst tre mensar under bad och sol-perioden. Binda i bikikin just in case funkar absolut inte och inte tampong. Och toaletter finns det sällan där jag badar långt ute på klippor. Det känns alltid som om den är på gång där på klippan/stranden och inte kan man titta eller känna efter i muffen mitt bland alla människor. En riktig styggelse.
Sen när mensen väl kommer så är det jordens syndaflod de två första dagarna. Binda och tampong räcker aldrig för mig. Jag måste byta tampong var trettionde minut och jag skojar inte. Att springa så ofta på toa under ett möte känns inte heller helt riktigt. De jag har möte med skulle ju kunna få för sig både ett och annat.
När jag intervjuade Amelia Adamo i våras så var de inte läge att springa på toa mitt i, får man audiens hos drottningen så sitter man där och lyssnar på vad hon har att säga. Så när intervjun var klar så hade det läckt igenom ända ner till stolen. Full binda och tampong, fläckar på jeansen och PÅ stolen. Som tur är kunde jag parera detta smidigt så ingen märkte genom att snabbt torka på stolen och ta av mig koftan och knyta den runt midjan. Efter det skulle jag direkt vidare till en middag så jag tvätta av mig så gott det gick och ha koftan runt midjan resten av kvällen. Allt går men har alla det så här?
Jag har inte den minsta lust att käka Cyklo-F eller andra blodhämmande preparat, p-piller eller spiral är heller inte en lösning. Jag vägrar stoppa i mig hormoner eller piller.

Sylvias Dagbok

Senast inlagt:

Antal veckor till Sivs bröllop: 0
Antal graviditetsveckor: 15
Antal sovtimmar: 0
Antal sjuka barn: 2
Antal sjuka mammor: 1
Karlstatus: Sms från Karl: Jag kommer hem i morgon. Jag älskar dig.
Att göra: Att överleva, bara jag överlever att jag nöjd.
Shoppinglista: Inget.
 
Så här var min natt: Klockan 21.30 började jag spy. Som tur var sov Hannah och Julia. Sen spydde jag som en gris en gång i timmen nio gånger totalt. Klockan halv sju vaknade Hannah och skulle ha välling. Jag fick krypa på alla fyra ut till köket för att laga välling. Jag kunde inte stå upp för då skulle jag svimma. Jag satt på en stol och vispade vällingen i kastrullen. Sen la jag mig i soffan och satte på videon. Barnen fick ha kvar sina nattlinnen och kissiga blöjor. Jag låg som i en hallucination där Nalle sjöng sina glada sånger i sitt blåa hus. Jag drömde att Nalle var en pedofil som skulle ta mina barn. Han lutade sig fram närmre teverutan och sa ”Har du precis ätit hallon med mjölk eller luktar du alltid så där gott? Hahaha!” ”Har du precis vaknat eller luktar du alltid så där härligt nyvaket? HAHAHA!”
Sen minns jag inte så mycket av dagen, på nåt sätt måste ju barnen ha fått mat, men jag minns inte hur. Kläder fick de aldrig på sig. Vi låg nog där framför teven och peddo-Nalle hela dagen. Hannah måste ha varit lugnare än vanligt, kanske förstod hon att mamma var sjuk?
På kvällen satte jag på Julia och Hannah deras fina brudnäbbsklänningar.
”Mamma, varför sätter du på oss de här klänningarna, ska vi åka till bröllopet nu?”
”Ni kan ha dem som nattlinnen, mina fina flickor.”
”Jaaaa, snälla mamma, vad snäll du är mamma, kolla Hannah vad fina vi blir!”
”Siv gifter sig nu i kväll och då kan ni ha på er de här och så kan vi tänka på henne. Vår fina Siv, hoppas hon får ett fint bröllop nu.”
”Mamma, varför gråter du? Jag vill inte att min mamma är ledsen.”
”Mamma är sjuk, det är därför jag gråter.”
”Titta mamma, Hannah spyr, det kommer på klänningarna.”
Jaha, det var ju naturligtvis därför som hon var så lugn hela dagen.
 
Siv på mobilsvaret: Sylvia, hur fan kunde du! Det ENDA som är fixat här är maten och lokalen, inget annat. Du lovade ju! Och vet du vad det är för mat, det är gubbröra! Gubbmat! Så nu håller vi på att pyntar, jag och farmor och ja, det är förjävligt helt enkelt.
 
Karl, kom hem, jag är så kass när jag är ensam.
”Mammaaa.”
”Tyst Julia, jag är sjuk, ser du inte att jag är sjuk.”
”Men mamma, du behöver inte göra nånting, jag vill bara att du väljer en färg, du kan sitta där, bara välj en enda färg, inget mer.”
”Orange.”
”Men det tar inte lång tid, kan du inte bara hjälpa mig att sätta på spelet på datorn, mamma, jag tar inte Fem myror-spelet för det förstör din dator, jag tar nåt annat och mamma, jag lovar att inte fråga om hjälp en endaste gång, mamma jag ska sitta helt tyst så att du får vila.”
”Mamma är inte arg, mamma är bara lite trött, mamma måste sova.”
”Var är pappa, är pappa död?”
”Nej pappa är inte död, pappa kommer snart.”
”Är pappa ett skelett? Mamma varför gråter du? Jag vill inte att min mamma gråter.”
 
Siv på mobilsvaret:
Snyft tack för talet Sylvia snyft, så snälla saker, mamma läste upp det, be kind to her, snyft, tack tack, hulk, snyft, maten var GOD, nu är jag snyft gift, förlåt att jag varit så ego men jag har haft så mycket, I love you.
 
 

Diverse

Senast inlagt:

När jag drömde om att Sofie Gråbøl sa don’t forget The Durutti Column.

När The Durutti Column krigade mot Franco i det spanska inbördeskriget.

När Vini Reilly föddes 1953 i Heaton Park.

När The return of the Durutti Column släpptes på Factory records 1980.

När ett situationistskämt inspirerade The Durutti Column att använda ett skivomslag av sandpapper.

När Guy Debords bok Mémories bok av sandpapper skulle förstöra de andra böckerna i hyllan.

När Vini Reilly sa jag vet inte varför någon skulle vilja lyssna på min skiva.

När jag gör alla hundöron i böckerna om Vini Reilly.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper så vek Joy Division fem hundra stycken.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper så vek Joy Division fem hundra stycken och de använde tapetklister.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper så vek Ian Curtis flest.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper så vek Ian Curtis flest för han behövde pengarna.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper så vek Ian Curtis flest för han behövde pengarna för han hade lilla Natalie som bara var en bebis.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper så tittade Barney och Hooky på porrfilm medan Ian vek.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper så tittade Barney och Hooky på porrfilm medan Ian vek och de skämtade om hur tapetklistret liknade sperma.

När alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper så tittade Barney och Hooky på porrfilm medan Ian vek och det slutade med att Ian kastade tapetklister överallt.

När Tony Wilson kommenterade att alla på Factory records and related satt och vek The return of the Durutti Columns omslag som bestod av sandpapper då Barney och Hooky tittade på porrfilm medan Ian vek och det slutade med att Ian kastade tapetklister överallt så sa han one of those great memories.


Publicerad på kontro.se feb 2015

Opublicerade texter

Senast inlagt:

Nu ni, nu ska ni få läsa. Jag hittade en massa texter i min dator i går. Från olika böcker jag aldrig hunnit skriva klart. Det här är från en bok om en mobbad tjej. Jag hade tänkt att hon skulle vara en sån där tjej som inte "syns". En sån som det finns en av i varje klass. Till sist blir hon så fed up att hon börjar mörda. Eftersom hon inte "syns" så åker hon aldrig dit. Förebild: Carrie (Stephen King).

 



Det var vinter, jag gick i sjuan. Jag såg dem redan när jag gick av bussen. Min mattelärare kom i samma buss, han måste ha sett dem komma gående emot mig. Det var Jerker, Nicke och Samir. De hade stått och pratat med Loka och Mickan. Loka log sådär mot mig innan hon drog Mickan i armen och gick. Sådär som hon brukar, som bara hon kan. Le med iskallt hat.
Ingen pratar med mig. En del säger saker men ingen pratar. Jag pratar inte med nån.
Vi hade sovmorgon så det var knappt nån ute på skolgården. ?Du luktar så jävla äckligt, du måste duscha.? De tog mina ytterkläder, jag vet inte var de gjorde av dem. De fick släpa mig till killarnas omklädningsrum. Sen låste de mig ute, blöta kläder, januari, minus 15.
Jag stod där tills Anna-Lena kom med mina ytterkläder. Anna-Lena, mobboffret. Varför alltid Anna-Lena? Mobboffer måste inte alls hjälpa varann. Jag ÄR inget mobboffer. Jag är inte det. Kom inte hit. Lämna mig ifred.
Det var min födelsedag. Jag fyllde 13.

 

De knuffar mig emellan dem som jag vore en flipperkula. Jag hamnade till sist i ett skåp. Det var första gången jag fick åka ambulans.

Det är ju lärare överallt! Ser inget? Vad är det ni inte ser? Hör inget? Vad är det ni inte hör? Ni ser inte att det finns människor här som ingen, inte en enda, pratar med? Ni ser inte att det finns människor här som alltid går själva, som är helt ensamma? Är det för att vi är osynliga. Okej, om jag är så osynlig, okej okej, ske guds vilja. Vänta ska ni få se. Jag syns inte, I can do everything. Jag kan inte dö.

Min mamma är snäll. Jag vet att hon älskar mig. Jag kommer aldrig aldrig att berätta för henne att ingen tycker om mig. Att jag inte har någon kompis. Jag vet att hon inte skulle klara av det. Jag vet att hon tycker att jag är hennes gulliga lilla flicka. Det brukar hon säga.
Jag älskar min mamma. Jag vill inte såra henne. Jag vill inte att hennes lilla gulliga flicka ska vara mobbad. Jag vill att hennes gulliga lilla flicka ska ha vänner, ska vara omtyckt.
För det säger mamma att hennes flicka är, att hon är omtyckt.
Förlåt mamma.
Din gulliga lilla flicka har ingen kompis, ingen tycker om din lilla lilla söta flicka.
Jag vet inte vad jag gjort för fel.
Hej då mamma.
Jag älskar dig.
Det är inte ditt fel.

 



Vulkan på Facebook | Vulkan på Twitter | Skugge&Co på Twitter | Skugge&Co på Flickr | Skugge&Co på Youtube
© lindaskugge.se 2005-2017 - kontakta